Onödigt feg
Igår var det utgång i Linköping, hälsade på en kompis och det blev såklart en hel del dricka. Vi körde vodkadrinkar och vodka utan drinkar hela kvällen. Jag blev lagom rund under fötterna och aftonen avslutades med den obligatoriska nattamaten och ett så nära man kan komma ligg, i en hiss på ett av Linköpings många studentboenden. Oh Boy...det var hett men efter ett tag var jag ändå tvungen att tacka för mig (som den fina flicka jag faktiskt är) och bege mig ut i natten, som hade övergått till morgon och regnet duggade tätt. Jag bad inte om att få mannen i frågas telefonnummer och det gjorde inte han heller. Det var kanske synd, för han var fin och hångla visste han hur man gjorde. Ibland kan jag vara så feg. Onödigt feg.
På tåget hem tillbaka till Norrköping satt jag bredvid ett gäng afrikaner som pratade med varandra på deras modersmål. Det lät som musik i mina öron och jag var nära att berätta för dem hur fint dras språk lät, men jag blev feg igen. Onödigt feg. Jag blundade istället och låtsades att jag satt på ett tåg någonstans i Afrika, det var sommar och det var varmt. Sedan kastades jag ut i kylan, i verkligheten och traskade hem med Mr. hissguy i tankarna, sweet!
