Thought, I´m just me

Fredagar på jobbet är oftast jobbiga. I mitt medvetande är det redan helg, speciellt när det är fint väder ute (som nu), då börjar helgen ännu tidigare. Det betyder att jag inte riktigt kan fokusera på mina arbetsuppgifter, speciellt när jag dessutom är så gott som ensam på kontoret. En sådan fredag är det idag. Jag äter lakrits med yoghurt överdrag. Det låter äckligt, men är hur gott som helst. Tänkte att jag var värd det idag när det är fredag och jag jobbat så hårt.. Hee, host, host.   

Jag har fått nya visitkort med en skitful bild på baksidan, en svenska flagga på en båt. Ser ut som ett amatörfoto. Jag tror att jag är lite sur faktiskt, nu när jag tänker efter, inte på visitkorten då men på ngt annat. Vet inte riktigt på vad, borde kanske gå hem. Smyga hem, när ingen ser eller låtsat få skit ont i huvudet, typ migrän. Ja, så får det nog bli. Hej Då  

Idag är det fredag och solen skiner (eller den sken iaf när jag började skriva detta)! Idag ska jag, Emelie och Joel dricka upp vinet från vår alla hjärtansdag fest, äta ost och ja.. typ det! Är det någon som känner för att joina så är ni varmt välkomna hem till mig, vinet lär räcka till fler!

Men först ska jag träna, hoppas på afrodans idag, det är verkligen den perfekta uppladdningen inför helgen. Man blir AS-pepp! och dessutom har hela IFK (tror att det är IFK) abonnerat lokalen efteråt, så då får man lite eye candy på vägen ut. Synd bara att man själv inte är så snygg när man precis kommer ut från ett tufft träningspass. Igår var jag däremot skit snygg när jag tränade spinning, förstår dock inte hur det gick till. Det var t.o.m. så att min gamla salsapartner  (Miguel 45, från Chile) gav mig ett par förföriska blickar från hans cykel några meter bort.. Haha, herregud.    

Det var bara killar som styrketränade igår, alltså inte en enda liten tjej, det brukar det ändå vara. Man nästan kände testosteronet i luften och muskulösa män i tighta t-shirts kråmade sig och frustade i takt med musiken. Jag började faktiskt dra paralleller till boskapsdjur, belgian blue etc. Urk.. inte nog med att de flesta har alldeles för tighta t-shirts, (varför har dem det egentligen? Växer deras muskler så fort att de inte hinner uppdatera garderoben?) många har även tighta byxor på sig också, alltså jättejättejättetighta byxor eller ännu värre CYKELbyxor, där det verkligen INTE går att undvika att se HELA paketet! Det är nästan så att man mår dåligt.

Jaja..vissa har väl bara inte greppat att less is more :) Nu ska jag jobba lite

Igår började jag en kurs på universitetet, "Kommunen som politisk arena, grundkurs". Det kändes som om jag var tillbaka på gymnasiet igen. En okarismatisk tjej stod vid OVERHEAD-apparaten (stenålder eller?) och visade bilder, skrev på tavlan och pratade långsamt, mycket långsamt om en kommuns uppbyggnad och historia. En 50 årig man satt och räckte upp handen stup i kvarten för att rätta det den mycket yngre läraren precis berättat. Varken jag eller Emelie var speciellt intresserade egentligen (jag går mest för att få studentrabatt på SJ och Emelie för att det ser bra ut på pappret, I guess). Så efter ca 40 minuter gick vi och fikade istället. Vettefan om jag verkligen ska gå kursen eller bara registrera mig, betala och sedan hoppa av. Borde kanske inte skriva sådant här, någon kanske kan komma på mitt bluffmakeri och anmäla mig. Fast det blir nog inte värre än den gången jag lånade Emelies TRE år gamla legitimation för att kunna åka som ungdom till Göteborg med SJ (jag var vid tillfället lite fattig.. Hee).

 Sedan bar det iväg mot Östgötateatern för att se "Fem gånger gud" en pjäs som Riksteatern satt upp och som just nu turnerar runt i Sverige. Manusförfattaren hade verkligen lyckats förena allvar med humor på ett genialiskt sätt. Kom ibland på mig själv att skratta åt inte alls roliga saker egentligen (och det handlar inte om att jag har dålig humor). Jag insåg hur mycket makt ordet har och samtidigt hur underhållande ordet kan vara. En helt klart sevärd föreställning! SE den om du kan!

Sara säger:

jag har precis bloggat världens kanske mest onödiga inlägg

mli säger:

ärligt, de orden säger allt om dig

Sara säger:

haha.. nääääää

mli säger:

mensvärk = du är tjej

mli säger:

mysa = du är kpt

mli säger:

kåt

mli säger:

apelsin = du äter nyttigt (försöker)

mli säger:

jävlar = du är grov i munnen

mli säger:

sötnos = du är flirtig heartbreaker

mli säger:

imorse = antagligen ngt med sex

mli säger:

efterfest = du är nästan alkis

mli säger:

sådär hela dina personlighet

Sara säger:

hahahaha

Sara säger:

du kanske har rätt

mli säger:

i always have

mli säger:

du har ju lärt mig allt du kan
 
Eller kanske inte.. För det innebär i så fall att jag är en kåt heartbreaker tjej som flirtar, försöker äter nyttigt och har problem med spriten. Grov i munnen (måste vara min skånska) och gillar att ha sex på morgonen.. hmm?! Gissa vad som stämmer och inte..

Jag hoppade på bussen. Sju timmar skulle det sammanlagt ta att komma till Dalarna. Det var en rätt så behaglig busstur som jag merparten sov bort, har genom åren lyckats utvecklat en förmåga att kunna somna på de mest udda och obekväma, konstiga ställen, speciellt bussar (vill inte ha kommentarer på denna). Pratade med min kumpan och Vasaloppsbästis Sophia som kom fram något tidigare än jag och som berättade att det första hon gjorde när hon kom ut ur bussen var att trilla. Haha, det började verkligen bra!

Vi checkade in på vårt hotell, som för kvällen var en högstadieskola. Vi klämde in oss i ett klassrum tillsammans med 20 fruntimmer som visade sig kunna såga ner skog som riktiga karlar. På kvällen vallade vi våra vallningsfria skidor, käkade pasta på en restaurang i Mora centrum och turistade- eller egentligen gick vi fel. Mora är en mycket liten stad och det kändes som att alla som befann sig där just då, skulle åka skidor dagen efter, vilket säkert också var fallet.

Upp i ottan såklart för att grunda med en riktig brakfrukost bestående av allt en professionell Vasaloppsåkare behöver! Sedan bestod större delen av dagen åt väntan, väntan på att få starta och GÖRA DET, det som jag haft ångest för sedan i somras. Jag måste erkänna att jag var något nervös precis innan startskottet gick av, med all anledning faktiskt. Jag har ju trots allt bara stått på skidor två gånger tidigare och det tre veckor sedan, en äkta Rookie alltså.

Det gick bra i början, oförskämt bra faktiskt, även om jag inte hade mycket till teknik så var jag långt ifrån sämst och jag och Sophia höll samma tempo.  Jag njöt t.o.m. av naturupplevelsen ett litet tag. Det var en fröjd att komma till första stoppet efter 1,2 mil, dricka lite blåbärssoppa och äta bulle. Stoppet blev såklart inte långvarit och det bar iväg igen, BARA 1,8 MIL kvar! När vi hade kommit halvvägs, 1,5, började jag tycka att det var lite drygt och önskade att det nog kunde räcka. Efter 2 mil, började jag bli lite tjurig och Sophia försökte peppa mig genom att måla upp olika drömscenario, i form av varma stränder på Maldiverna, drinkar, lättklädda herrar och äventyr. Det fungerade faktiskt ett tag och vi kom även in på drömjobb och karriär. MEN Efter 2,4 mil gick jag raka vägen in i väggen, Sophia pallade inte hänga med mig länge, så hon stack. Jag kunde inte fokusera på någonting annat än hur jobbigt det var, hur synd det var om mig, hur mycket jag bara ville lägga mig ner och typ dö och hur jävla dum i huvudet Gustav Vasa måste varit. Målet, lättklädda killar på öde stränder och drömjobb var som bortblåsta och jag blev bara surare och surare. Fick kramp i båda låren samtidigt, hade ont i händerna, ljumskarna och hålfoten. Det hjälpte inte heller att jag vid flertalet gånger trillade, när jag tillexempel:

1. Bokstavligt talat flög nerför backarna skrikandes: "jag kan inte stanna" samtidigt som jag krockar med ett fruntimmer som också trillat, mitt på spåret, (detta hände inte bara en gång).

2. När jag skulle ta mig uppför backarna utan att egentligen veta hur, så istället sakta kasa baklänges nerför backen igen.  Mycket irriterande och PINSAMT.

3. När jag bara helt enkelt råkade komma utanför spåret av okänd anledning och tappa balansen eller när någon annan råkade köra in i mig och våra skidor mixas tillsammans. Vid ett tillfälle var jag tvungen att bli upplyft av en funktionär, en man, som stod vid sidan för jag inte redde ut skidtrasslet som blivit. Rookie..  Ja.

Med två kilometer kvar började jag åter få upp hoppet, då kunde jag plötsligt se målet klarna igen. När jag sedan väl kom i mål, stod Sophia och väntade på mig och jag var nära att fälla en glädjens tår. Men smärtan i kroppen tog över och lyckoruset jag hade hoppats på att få känna uteblev. Både jag och Sophia gick sakta, mycket sakta, som två pensionärer mot duscharna och värmen. Där så småningom lyckan infann sig.

Jag är extremt glad att jag genomförde loppet och att jag tog mig i mål, även om det var något av de värsta jag någonsin gjort. Som en kollega på jobbet uttryckte det: "Ja, nu har du det med dig genom livet..." och är det inte det allt handlar om, att fylla livet med händelser att minnas, goda som dåliga. yada, yada..

Men jag tycker fortfarande att Gustav Vasa inte var riktigt klok eller än mer vi, vanliga svanskar, som gör vad han gjorde, år efter år och de dessutom frivilligt! Mora tjänar iaf storkovan  

Jag vet att jag tjatar, men imorgon är det faktiskt dags. Jag har packat väskan och laddat med matsäck för den långa bussturen upp till Mora. Jag har fan aldrig varit i Mora, tror inte jag varit i Dalarna överhuvudtaget (för Mora ligger väl i Dalarna.?. hehe). På söndag är jag åter på barmark och kan berätta om äventyret, om jag fortfarande lever vill säga. WISH ME LUCK! I need all support I can get!!!

Efter diverse påtryckningar från vänner och bekanta lägger jag härmed ut det berömda brödreceptet. Bli bara inte avskräckt av alla ingredienser, det är värt det, jag lovar. Efter att du smakat detta bröd så kommer du never ever vilja köpa bröd i butikerna igen (inte ens från Södervidinge bagaren) och om du vill det så är du antingen typ 10 år (detta är ett vuxenbröd), konstig, du har gjort fel i bakningsprocessen eller har allvarliga fel på smaklökarna. PROVA!  

Jag kom precis på att jag kan använda Spotify på jobbet. Hur kan jag inte ha kommit på det tidigare? Kanske tur att jag börjat få en visdomstand.

Ikväll är det pastapub på Trappan(?) Emelies idé. Tydligen ska det vara grymt, jag är mycket tveksam men såklart kul att träffa lilla Emelie, tror vi har mkt att prata om och sedan passar det ju bra med pastapub eftersom jag kolhydratladdar denna veckan. Men först en låt.
  

I´m cleaning out my closet just nu OCH tvättar! Det var länge sedan jag var såhär duktig! Med undantag från igår när Ilona lärde mig hur man rensar avloppen. Jag var glad som en speleman när hon erbjöd sina tjänster, vad jag inte visste var att Ilona endast skulle BERÄTTA hur man gjorde, istället för att VISA hur man gjorde (hon är smart hon). Jag fick snällt göra vad som behövde göras. Urk...vill inte gå in på detaljer men det var AS-ÄCKLIGT och även om jag inte är äckelmagad eller speciellt kinkig av mig så var det inte kul, I was screaming like a girl och Soffan bara skrattade. Nästa gång ska jag fan betala någon för att göra det.   

Att fixa garderoben är i alla fall inte äckligt, däremot rätt så slitigt, speciellt när man eventuellt är på väg att bli sjuk. Kanske inte så smart, men istället för att ha 17 bananlådor i min walk-in-closet har jag nu istället dem i ett förråd på vinden. Något jag borde gjort när jag flyttade in för sex månader sedan - men bättre sent än aldrig! Jag vågade mig dessutom upp alldeles själv på äckelvinden och som tur var hade vaktmästaren bytt samtliga glödlampor. Någon hade tyvärr snattat mitt soffbord som jag bara ställt, men jag får väl skylla mig själv. Det var ändå köpt på St Harrie loppis för 30 kr, så det var ingen större förlust.

Nu ska jag bara ta mig till IKEA för att köpa någonting att hänga alla kläder på, typ en sådan här, hehe:

I wish

Igår jobbade inte jag, eftersom jag hade besök och jag var lite sjuuuuk.. öhh. host, host. Idag däremot jobbar jag men är sjuk på RIKTIGT, jag som aldrig blir sjuk. Mina ögon rinner konstant, jag är trött, hängig och irriterad. Detta är INTE bra för om FYRA dagar ska jag köra TjejVasan och måste vara frisk, topptränad och alert. Jag är just nu inget av det. Min dator surrar dessutom, vilket inte förbättrar min början till huvudvärk. Ge mig styrka.

Var ska man börja när man har så mycket att berätta? Jag bloggar alldeles för sällan så när jag väl gör det har jag problem att välja. Tänkte därför göra en sammanfattning (inte helt oväntat) av helgens Alla hjärtans dag - fest, med besök från söder.

Jag hämtade upp donnorna på stationen, eller nästan iaf (jag var lite sen). Vi drack vin, åt nötter och snackade skit tills vi somnade alla i min dubbelsäng. Eller förutom Malin då som vägrade att dela säng med oss och hellre låg i min minimala, extremt obekväma TVÅmanssoffa (skönt tyckte vi). Lördagen spenderades på stan, vi fikade och hade det allmänt soft. Kvällen däremot, var allt annat än soft. Jag har sällan skrattat så mycket under en och samma kväll. Det började rätt så lugnt med arabisk dans och shotbricka. För att avslutas med flygplanstävling, vikingatävling och utskällning (Soffan) av ungdom för att ha sabbat min Spotify (om man nu kan göra det) och utspridning av arabiska fågelfrön i min säng. Detta samtidigt som jag total ignorera alla utflippade människors handlande. Skönt att umgås med en lärare och en fritidsledare ibland som kan hålla koll på folket.

Vi gick aldrig ut.. eller klockan 02.30 kom vi på att det visst hade varit kul att gå ut och eftersom jag bor där jag gör var Harrys det bästa alternativet (gratis inträder också). För att spara in på ännu mera stålar kom jag med den brighta idén att springa dit utan jackor och på så sätt slippa garderobskostnaden. Alla andra tyckte också det var en skit bra idé och iväg sprang vi. Tyvärr kom vi inte in, trots att jag ljög och sa att vi varit inne (eftersom vi inte hade våra jackor). Denna snilleblixt lyckades inte och vi fick gå därifrån, med våra jackor kvar i garderoben då (?) Mc Donalds blev nästa självklara stopp där vi köpte de mest onödiga chicken mcnuggets i världshistorien, äckliga dessutom. Vi blev upplysta om att det tydligen råder fotograferingsförbud på Mc Donalds. Såklart frågade vi varför, så mkt att vi var nära att bli portade (iof ingen större förlust). Frysande sprang vi tillbaka till lägenheten.

Men kvällens höjdpunkt var ändå de 52 bögkort som spreds ut i hela min lägenhet, jag kan fortfarande hitta bögkort på olämpliga ställen. Lovar att mina föräldrar/kollegor en vacker dag kommer att besöka mig och hitta bögkort på ngt skumt ställe. Det jobbiga är ju dessutom att bögkortleken tillhör Emelies MAMMA och hon vill säkert ha tillbaka den (man kan iof undra varför hon har en bögkortlek).

En annan höjdpunkt var när jag till frukost gjorde omelett på TIO dagar gammal mjölk och typ 13 dagar gammal mögelost (osten visste jag, men inte mjölken som vi dessutom hade i kaffet också). Utan att säga för mycket så blev samtliga damer oroliga i magen.. haha. Det kallar jag en riktig värdinna! =)


Tjejerna ser rätt så glada ut, trots gammal mjölk och ost. 

Måste meddela att det INTE gick att installera nya PhotoShop på min dator. Mycket, mycket frustrerande (fredagen den trettonde börjar kanske ta ut sin rätt nu). Detta beror på att jag för en tid sedan tappade min bärbara dator i golvet och efter det så har den inte varit sig lik. Trots att jag låtit en datanörd "laga" den så går det fortfarande inte att spela CD-skivor. Vänliga Kjell skulle iaf se om man kunde lägga över programmet på ett USB istället. I think I love Kjell...

Imorse kom vänliga Kjell in på mitt kontor med något bakom ryggen. Han såg mycket finurlig och hemlighetsfull ut. Frågade om jag skulle gå hem på lunchen eller vad jag hade för planer. Jag fnissade lite och frågade vad han hade i kikaren (...eller jag sa inte så ordagrant, fnissade nog inte heller - jag är ju rätt så tuff, som ni vet). Sedan drog Kjell fram ett ADOBE PHOTOSHOP ELEMENTS 7!!! Som han tyckte att jag skulle springa hem på lunchen med och installera på min privata dator. Verkligen snällt av honom och detta trots att det är FREDAGEN den TRETTONDE idag! Hmm..nu kommer jag väl att bli påkörd av en bil när jag springer hem. Neeh.. - Men wish me luck och för att min dator inte ska krascha (varför den nu skulle göra det?) 

På lördag ska jag, Emelie och Sophia ha en "alla hjärtans dag fest" hemma hos mig, vi har bjudit in lite folk och det kommer säkert att bli en livad tillställning (oroar mig lite för disken dagen efter). Jag förstår dock inte vissa människor. Jag har tillexempel försökt få med två killkompisar till festen, båda har nyligen gått å gängat sig så egentligen förstår jag att de hellre vill umgås på tumanhand, nykära och allt. Men ÄNDÅ!!

Detta är ett citat från sms: "Får nog inte gå på en erotisk singelfest, ..." (han är redan förlorad)

Detta är ett citat från Facebook: "Skulle gärna komma men min status har ju ändrats på facebook, så jag tror att du förstår, men vi kan ju höras" (det var antagligen det sista man hörde från honom)

Det ideala parförhållandet är sjukt tråkigt, hämmande, förlegat och inte minst nära nog omöjligt att upprätthålla. Tråkigt för att det är otroligt förutsägbart; hämmande för att det inbakat i det finns oändligt många regler och gränser för ens handlande; förlegat för att världen och människorna ser annorlunda ut nu än för tusentals år sedan; omöjligt att upprätthålla för att - Hur många känner ni som aldrig har varit otrogna eller som haft samma partner livet ut? (ok, jag vet rätt många, typ både min mamma&pappa och mormor&morfar,  jaja). Men det känns ju bara sååå tråkigt. Alla som berättar för mig att "Ja, vi har varit tillsammans nu i snart 7 år" tänker jag alltid.. "stackare, vad tråkigt". Självklart respekterar jag olika människors sätt att leva, men typiskt att normen är som den är. Det vilar någon slags skam över att vara ensam, att ingen ha. Samtidigt som längtan efter kärlek, sex och tvåsamhet inte är något man pratar högt om (förutom jag då). Det anses ju lite fånigt att som vuxen gräva ner sig i kärlekssorg. Jag har varit singel i lite över ett halvt år och mina kollegor försöker ständigt para ihop mig med diverse (alla) män vi stöter på. Det är så självklart för dem att jag vill ha någon, att jag är en ofrivillig singel och typ olycklig. Förbannade norm. Vissa par jag träffar och som varit tillsammans i en oändlighet är säkert jätte lyckliga och nöjda med sin tillvaro och det är jätte bra! Men jag tror att minst lika många är missnöjda och kör på i vardagens hjulspår och trygghet hos varandra.

Jag tänker inte så ofta på det här men när jag får meddelande/sms som de jag skrivit ovan, det är DÅ jag börjar tänka. Tänka att DÄR vill jag aldrig hamna igen, den grejen har jag redan gjort och det var inget för mig. Men det förstod jag aldrig när jag var mitt uppe i det, då var jag världens lyckligaste och levde så som man bör med gemensam bil, lägenhet etc. Är man kanske lycklig så länge man inte vet något annat? För då visste jag inget annat, då trodde jag att det inte fanns andra sätt. Nu tror jag att det finns andra väga att ta. Jag har börjat tänka annorlunda, (vilket inte innebär att jag blivit lesbisk, även om tanken slått mig). 90 % av min lycka står jag själv för, de tio resterande kan en eventuell partner stå för, man skulle kanske kunna se en partner som en bonus!  

Men jag ska väl egentligen inte sitta här och försöka vara vis, jag kommer säkert att trilla ner i fällan en gång till, bli blixtförälskad och glömma bort både tid, rum och reson (det är ju så fantastiskt). Kanske blir jag nöjd eller så vaknar jag upp om 10 år och undrar var livet försvann. Det är kanske det allt handlar om, att jag är rädd. Rädd för att bli tråkig, fastna i soffan och ägna mig åt fenetiskt TV-tittande, tappa bort mig själv och sluta utvecklas. För missförstå mig rätt. Självklart vill jag träffa någon i framtiden men jag har inte längre den där drömmen om det ideala parförhållandet som ska vara livet ut, i nöd och lust, blommar och blad, choklad. Jag vet inte, det kanske är bittert att tänka så. Tänk om jag är bitter trots allt. Utan att veta om det? Herregud är jag en bitterfitta?

Herregud vad jag är busy =) hinner ju aldrig blogga. Just nu är jag hemma på lunch. Falukorv och makaroner fick det bli - äkta fjortismat. Det är "På spåret" på TV och jag funderar på vilka ingredienser jag behöver inhandla till de bröd jag ikväll tänkt baka. Kanske lägger ut receptet här sen, för det ÄR världens godaste, bästa bröd, jag lovar. Hade jag kunnat hade jag skickat er en skiva, men eftersom det sällan är någon som bekänner att de läser min blogg så kan det bli svårt (det var en pik).

Efter jobbet igår åkte jag till Linköping för att gå på en föreläsning tillsammans med Tove och Ida från keramikursen. Elisabeth Ohlsson Wallin (ni vet hon som gjorde Ecce Homo) föreläste om sig och sina utställningar, tankar och visade bilder såklart. Det var mycket intressant och hon är verkligen duktig!

Jag har varit på personalkonferens i dagarna två. Mycket och god mat, vilket gör att jag just nu mår sådär, jag som behöver träna (helst på skidor) inte svulla..! Skidträningshelgen i Sandviken gick visserligen bra, vi körde sammanlagt 1,6 mil, vilket var en km mer än planerat (duktigt). Jag har däremot insett att det var SKIT jobbigt och att jag har NOLL kondition. Numera även förslitningsskador i ljumskarna. Jag är faktiskt djupt oroad över hur det kommer att gå för mig. Sophia som kört lite när hon var mindre var mkt bättre. Vid ett tillfälle när det inte gick så bra (jag gled baklänges i en backe) skrek jag att jag var trött på att vara skåning...folk skrattade. Jag hade överhuvudtaget skit kort stubin när jag var ute i spåret och så fort det gick lite dåligt blev jag jätte arg. Precis som om att jag inbillat mig att jag skulle vara as-grym på skidor, trots att jag aldrig åkt (trillade ändå bara en gång).

Förutom skidåkningen var det lattjo i Sandviken, jag blev upphämtad av Sophias kompis, Sofia.. (hur kan det vara så att alla jag umgås med heter Sofia??) i hennes fräna Volvo 850 som var helt täckt med snö. Nästan det första hon kläcker ur sig är att vi ska åka (om några timmar) till GÄÄvle på hårdrocksklubb (där rök den vita träningshelgen) men först ska vi handla käk. "vill du ha kebab eller pirra" Ööhh.. jag anade att pirra skulle betyda pizza men var inte säker så jag sa kebab. Sofia var as-skön och snackade på sin (som jag kallar den) norrländska utav bara den. Berättade om sitt hårdrocksligg (som vi snart skulle få se) samtidigt som vi brände runder i Sandviken i väntan på att kebaberna skulle bli färdiga och att Sophia skulle komma fram med sitt försenade tåg. Kulturchock på hög nivå! haha..

Sophia kom tillsist och vi brände hem till Sofias lägenhet där vi blev mottagna av hennes kanin, Stampe som bor och lever fritt i hennes lägenhet, precis som vilken katt som helst (förutom att det inte är en katt). Vi hängde en hel del ute på "ballen" (balkongen) där en och annan arabisk cigarett intogs tillsammans med vin/cider. Sedan begav vi oss till storstaden Gävle för att spana in Sofias hårdrocksligg. Det gjorde vi och sedan gick vi vidare till ett annat ställe. En trevlig kväll som avslutades med 90 grams handburgare i bitande kyla. Somnade på bussen hem, något Soffan inte gjorde eftersom hon satt bakom ett lesbiskt par, som tro det eller ej HÅNGLADE.. tydligen första gången Soffan såg två tjejer hångla (den donnan har inte sett mkt).

Det var sådär smart att lägga in en fylla dagen innan hårdträning på skidor, men varför göra det lätt för sig?  

Lördagen spenderades i alla fall hemmavid, framför melodifestivalen, faktiskt. Sämre TV-underhållning har jag sällan skådat. Sofia satt dessutom (kanske i protest) naken under hela programmet, (ja ...alltså hon hade handuk om sig). När vi vaknade på söndagen var vi i alla fall utvilade och laddade för ytterligare ett pass i skidspåret. Problemet var bara att det typ var SNÖSTORM ute. Men som de elitskidåkare vi är begav vi oss ut i kylan (samtidigt som Sofia körde hem till en vän och fikade). Det blev ett tufft pass som jag ville ge upp redan efter några meter, inget glid, snö i ögonen och nästan igentäckta spår. Grrr.. jag var arg (igen). Men å andra sidan väldigt lycklig när det var över. Guuuuuud vad jag kommer att vara lycklig när tjejvasan är över!!

Hej igen, jag är fortfarande på jobbet. Tänkte på en sak: om min arbetsgivare hade läst min blogg, speciellt mitt förra inlägg. Då hade jag antagligen fått sparken. Måtte de aldrig spåra mig - jag dör hellre... 

Jag är ensam på kontoret, hehe..hela våningen faktiskt. Det bidrar inte till bättre arbetsmoral. Det innebär däremot att jag kan springa runt här naken, om jag velat. Men kanske lite väl kallt för det just idag, snöar ju t.o.m ute. Att vara ensam på kontoret innebär också att jag kan lyssna på mycket hög musik OCH det gillar ju jag =) just nu spelas:   

 

Nu snöar det, men det betyder inte att jag måste ta mig ut i skidspåret. Hela helgen ska ju spenderas där. Detta gör att jag faktiskt kan njuta av snön, utan att känna vasaångesten komma smygande.

Ikväll ska jag tydligen se Janne "Loffe" Carlsson spela trummor i ett jazzband som är i Linköping. Visste inte ens att han kunde spela trummor men han ska, har jag hört, vara riktigt duktig. Om inget annat så kan man i alla fall lyssna på hans tydligen oefterhärmliga mellansnack och historier.

Jag har på jobbet so far, skickat fyra mail, målat naglarna, fikat 30 minuter, druckit tre koppar kaffe, korrläst vår marknadsplan som idagarna ska tryckas, ringt och klagat på csn och bloggat nu TWICE. Visst är jag en duktig knegare =) Nä, skärpning nu Sara.   

Då var man snart gift dårå. Roligt att jag helt missupfattat hur man stavar hans namn =)

Här följer en resumé av de senaste dagarna, man skulle nästan kunna tro att jag lever ett hektiskt jet-set liv.

Jag har klippt mig - det syntes inte (men så odlar jag ju också) ätit riktig svenne mat i form av stuvade makaroner och falukorv. Very, very nice. Varit på en hastigt påkommen dejt med man på väg till Sthlm, han var inget att hänga i julgranen men vi hade många gemensamma vänner så det var trevligt i alla fall. Promenad med Joel, träning med Emelie. Varit på en föreläsning - tema tid, tidspress, stress etc. Insåg att jag nog inte är så stressad trots allt och att jag har det rätt så bra, lagom soft liv liksom. Blivit dissad av en potentiell dejt, men det var egentligen bara bra för då fick jag tid att tvätta samt städa istället. Haft dejt med en gammal dejt och som jag nu bestämt att inte träffa mer. Lama människa. Bjudit Kjell på jobbet på sushi, köpt skidhandskar och skidstrumpor för dyra pengar. Varit full, köpt en jätte dyr ansiktskräm, ätit thaimat på en ny restaurang. Fått besök av Emelie och Camilla på mitt kontor, mycket trevligt. Blivit tjej-vasan mobbad av kollegor, ingen som tror att jag kommer att klara loppet, typ (elaka kollegor). Fått en ny dator till jobbet, rökt arabiska cigaretter, köpt en tidning och fått höra att jag är snygg =)

Sammanfattning: Jag har spenderat alldeles för mycket pengar.

Jag har däremot INTE packat upp min resväska, gått en morgonpromenad. Städat min lägenhet, läst tidningen jag köpt, inrett min walk-in-closet eller spraymålat mitt soffbord. Köpt ett skidfodral eller gjort en matlåda.

MEN jag är rätt så nöjd so far... Imorgon: Linköping för hemligt möte och fredag seminarium och tågresa till Sandviken för att TRÄNA skidor med Soffan. Lovar att fota. Haha. Helgen ska sedan spenderas med enbart skidor på schemat, (kanske ett å annat glas vin och arabiska cigaretter också). Jag och Soffan har bestämt att sluta röka EFTER vi gjort klassikern (det låter ju jävligt smart, jaja).

Puss & kram sespåstan

Glömde en sak, Soffan höll på att kväva en dykare när hon lyxsnorklade (snorklar med en dykare som har tuber på sig så att hon kan andas syrgas tillsammans med dykaren). Han hade upprepade gånger gjort tecknet för att syret började ta slut. Men eftersom hon inte har dykcertifikat så förstod hon inte vad han menade och trodde varje gång att han undrade om hon var ok. Haha. Hon visade gång på gång tummen upp.. yes, yes I´m ok! Tillsist tog syret verkligen slut och han var tvungen att slita upp henne till ytan. Haha.. 

Vi skulle ju då dyka i Egypten, något jag sett fram emot väldigt länge. Det hade tjejerna också gjort (förutom Pernilla då som inte får lov att dyka pga. astma) Ska ju vara suveränt att dyka i Röda havet med massor att se och mängder av fina fiskar. Det var det också, men ändå inte så som jag föreställt mig att det skulle vara. Stora barriärrevet utanför Australien leder fortfarande ligan!

Jag var lite ringrostig trots att det bara var ett år sedan jag dök senast och trots att jag ändå haft dykcertifikat i sju år. Hade första dyket problem med både mask, vikt och regulator. Vilket gjorde att jag inte kunde koncentrera mig på själva dyket och andades allt för mycket. Fick dessutom näsblod när jag kom upp, vilket skrämde vettet ur två stackars (as-trista) svenskar som satt och väntade på att få göra sitt första provdyk. Jag trodde redan de varit nere och började genast gnälla på allt som gick fel för mig och att det inte var lika fint som jag hoppats på, samtidigt som blodet strilade från näsan. Paret blev bara blekare och blekare, speciellt mannen som dessutom var sjösjuk. Tillsist frågade jag dem hur de tyckte det var att dyka, varav de svarade att de ännu inte varit i. "Eehh..hehe... jaha. Jaaa, alltså det var ändå helt ok, alltså.. Ehh" svarade jag och gick därifrån, ..pinsamt att vara så okänslig.

Andra dyket var mycket bättre, jag hade ny mask, regulator och mer vikt (plus att vi såg en haj). Fick dock näsblod IGEN, vilket inte kändes så bra. Dykinstruktören förklarade varför, såklart var det små blodkärl som brustit men varför minns jag inte (lite okoncentrerad när han berättade).

Jag ser något vettskrämd ut

Sedan fick vi reda på att två dykinstruktörer hade sagt upp sig dagen efter vi varit där. Tydligen var det inte första gången ägaren varit överdrivet skämtsam med turisterna (handlade säkert om andra saker också, men tror säkert att vi var droppen som fick bägaren att rinna över..) Haha

Herregud vad jag är trött just nu OCH igår. Igår var jag faktiskt så trött att jag inte ens orkade blogga om den där smått hysteriska dykturen. Tränade, åt 7 knäckemackor, öppnade en veckas post, snackade lite på msn och somnade. Hade planer på att gå upp tidigt, tidigt idag (06 noll noll) för att ta en stärkande morgonpromenad med Emelie. Det sket sig big time, jag kände mig mer död än levande när klockan ringde. Måste vara sviter från semestern, hoppas jag är på banan snart igen. Gäsp

Ok, jag vet inte hur jag ska kunna återberätta en veckas galenskap i Egypten men tänker iaf göra ett försök nu. "Jag vet inte om jag orkar ha såhär roligt" är ett lysande utmärkt uttryck som beskriver hela veckan. Självklart är det en Soffan oneliner. En av många oneliners vi fått ta del av under veckan som gått. Hon har verkligen varit i sitt esse, alla fyra faktiskt! Först måste jag klargöra en sak. Det var Pernilla, Sofia, Sophia och jag som var iväg, för er som inte vet vem dessa damer är så kan jag berätta att vi alla fyra är gamla klasskompisar från Lidköpingstiden. Problemet med Sophia och Sofia är att de båda kallas för Soffan och kallar dessutom varandra för Soffan. Detta kan vara lite smått förvirrande, (jag känner tre sofior och en Sofie - alla fyra kallas/kallar sig Soffan). Jag tänker därför döpa om dem till lillsoffan och storsoffan. Inte för att den ena är jätte stor eller jätte liten, utan mest för att Lillsoffan fick höra att hon var like a little fish (Nemo) när hon låg i vattnet i Egypten och storsoffan fick höra att hon hade sooo BIG titts, så det passar ju rätt bra! Eehh...

Nåväl, var ska jag börja? Hotellet var till belåtenhet trots avskräckande säkerhetskontroll i form av metalldetektor i entrén. Där dessutom alltid två halvt sovande araber satt och vaktade utan att ens titta upp på förbipasserande turister. Härigenom smugglades åtskilliga gånger både chips, choklad, öl, vin och sprit upp till rummet. Men det första vi gjorde var faktiskt att gå lös på minibaren. Öl öppnades och chips/nötter intogs på balkongen under fullständig njutning och glädje över att äntligen få vara framme, känna värme och att faktiskt få SE solen. Balkongen kom att bli en naturlig mötesplats där många öl, (extremt goda Stella) och cigg intogs. Det var också där vi planerade framtida resor och lillsoffan planerade resten av livet.

Första dagen togs en runda på stan och vi märkte mycket tidigt att araberna var ute efter både vår uppmärksamhet OCH pengar. De var inte sena med att dela ut diverse kommentarer och komplimanger (om man nu kan kalla: I love myself, nice to meet me, I love you och hoppa hoppa lilla loppa (tydligen betyder hoppa hoppa ligga på arabiska och därför mycket roligt för araberna att säga) habibi etc för komplimanger). Sorsoffan fick dessutom gång på gång höra vika Sexiga legs hon hade. Gud vad vi skrattade! Jag blev erbjuden 200 kameler, 2 kg guld och 2 Ferraris, något som kan tyckas svårt att motstå, men jag stod på mig och klarade hela veckan från att bli bortgift.   

Efter åtskilliga varningar om garanterad magsjuka, äckliga pengar, annorlunda bakterieflora, dammigt och skitigt etc, etc. hade vi, eller iaf jag, inga förväntningar på landet Egypten, inte på något faktiskt. Det gjorde att ALLT blev bra. Vi ignorerade alla rekommendationer om att sprita händerna varje gång man vidrört pengar, inte äta/köpa mat direkt från gatan/hål i väggen. Vi borstade tänderna i vattnet, åt allt från glass, sallad till kyckling. Vi gjorde helt enkelt ALLT som man INTE ska göra. Vi polade t.o.m med araber och blev faktiskt riktigt bra polare med två stycken grabbar som vi hängde en hel del tillsammans med. I själva verket blev vi polare med typ alla vi träffade. Alla guider vi haft har fullkomligt älskat oss (mest storsoffan) och alltid velat träffa oss efteråt för en drink eller kopp te. Nu vet vi hur det är att vara kändis, speciellt med tanke på alla åtskilliga friare och lovord som haglade efter oss på gatorna. Istället för att tycka hela grejen vara jobbig eller irriterande accepterade vi det och nästan njöt av uppmärksamheten vi fick. Ingen av oss blev magsjuka eller fick ens lite magknip.

Varje morgon åts det frukostbuffé i form av pankakor, omelett och snabbkaffe. Jag har nästan gått och blivit beroende av pannkakor nu. Vi låg på olika stränder, dök och åkte till Kairo för att titta på pyramiderna. Vi lärde oss snabbt att det var extrem prutning som gällde, ner till 50 % av utgångspriset. Vi ljög om att vi var studenter eller från något fattigt land såsom Litauen, Polen etc. bara för att få billigare priser. Men jag var duktig och shoppade bara fyra gigantiska badlakan, en weekendbag och kryddor. Hel nöjd, speciellt med badlakanen varav två är lyxhandukar som bara rika människor har (Emelie sa dock att de såg ut som tanthandukar, men där har hon faktiskt fel). Jag har dragit ner jätte mkt på rökandet och skulle sluta helt MEN det sket sig när cigaretterna kostade NIO kr paketet. Var ju tvungen att köpa en limpa dårå.

Nu pallar jag fan inte skriva mer. Imorgon tänker jag berätta om vår dyktripp som slutade med att jag återigen nästan blev bortgift, men denna gången av Soffan herself. 

Jalla Jalla .. sova, sova