Thought, I´m just me

Okej, sista inlägget på antagligen en vecka (hur ska ni klara er?) Jag ska tänka på er när jag ligger med en arab.. nä, skojade bara.. när jag ligger med en drink i handen och solar, ska det förstås vara. DÅ ska jag tänka på er. :) Igår var jag hemma hos Emelie och åt avskedsmiddag bestående av mycket god risotto som Emelie slitigt hårt för medans jag lekte med min nya fina kamera. Snart är jag proffsfotograf. Sedan gick jag hem i vinterkylan med Emelies stora, stora resväska, tre klänningar, en bok OCH Emelies Id-kort! (jag berättar varför när jag kommer hem)   

Idag möte hela dagen på Söderköpings Brunn med alla turistchefer i länet. NU, tåget till Gbg för att kunna flyga iväg klockan 07.00 imorgon.

Jag kommer att sakna er! See Yaaa don't want to be yaaa...

Jag är inte längre sur, trots att jag gick upp till ljudet av sopbilen. Jag är däremot trött OCH hungrig trots att jag faktiskt precis sovit en hel natt (7 timmar) och alldeles nyss ätit frukost. Råkade nog tänja ut magsäcken lite igår när jag frossade syltkakor, resten av whiskyosten och chokladpraliner (var tvungen att äta upp det innan jag åker, annars finns ju risk att de blir gamla).

Nåväl, jag kom i alla fall på varför jag varit sur i dagarna två. Jag blev nämligen igår färdig med en projektbeskrivning som legat som en mörk skugga över mig, plus lite andra grejer som var tvungna att bli färdiga innan jag drar på torsdag. Nu kan jag börja fokusera på packning, städning och hur jag tar mig till Gbg torsdag kväll (alltså jag flyger från Landvetter). Det råkar inte vara någon av er som ha vägarna förbi Göteborg via Norrköping på torsdag?

Jag har precis kollat när Sverige spelade handbollsmatch på TV och nästan ätit upp en hel whiskeyost (jag som inte ens gillar whiskey). Jag är nu alltså väldigt mätt och belåten. Eller förresten, inte så belåten. Det har varit en sugdag. Har varit trött och hängig hela dagen och inte kunnat jobba alls. Vaknade av en jävla sopbil, tränat Pilates som inte gav ett skit, (ville bara ligga ner hela tiden för att jag var så trött och musiken så sövande). Nu håller jag på att tvätta typ alla lakan och påslakan jag äger, visste inte att jag hade så många eller att det var så länge sedan jag tvättade eller att jag ens hade en så stor tvättkorg. JOBBIGT. Sedan har jag fått massa kärleksförklaringar från dejt nr1, det borde ju vara trevligt, men fan inte ens det har fått upp mitt humör. Emelie skickade precis en länk om måndagen den 19 depression, läs den. Fan SJUKT så bra det stämmer, jag brukar sällan vara såhär deppig, det händer nästintill aldrig.  

Emelie fick mig iaf på lite bättre humör när vi gick igenom alla killar vi träffat på sistone och deras helt fantastiska smeknamn. Vi har kommit överens om att när man börjar kalla killen vid sitt riktiga namn, DÅ är det kört, för då är man intresserad på riktigt och typ kär.
 

Brunkrämskillen (nästan det bästa namnet), Ufot (med uppblåsbar soffa med leopardfilt och besatt av ufon), Ufots kompis (som har ett "hästenssovrum" med högtalare som är klädda med hästenstyg.. haha), Forskaren, Eon, Kocken, Kaviar (lätt den snyggaste), 87-an (inte den yngsta), Sarong (visade sig ha flickvän), Burnman (Brandmannen som nog tror han är guds gåva till kvinnorna), Angel (nästan kändis vid det här laget), Videoreportern (som flyttade till Malmö), Dagisfröken, Katrineholm ...and so on. Är vi sviniga eller?

Till Linköping jag igår for för att möta dejt nr2. Vi träffades på ett av Linköpings många fik. Han beställde någon typ av kaffe/chokladdrink (?) OCH största chokladkakan, (han var tydligen värsta gottegrisen, jag sa att det syntes... haha, men menade inte så) Jag var inte lika järv och beställde istället en vanlig hederlig STOR kopp kaffe (bakis som jag var). Trots gottegris var första intrycket bra! Han var vettig, hade bra resonemang. För första gången har jag kanske träffat en person som både är trevlig, smart (nästan för smart) och ser helt ok ut. Om han är liggbar vågar jag ännu inte svara på. Han var iaf så trevlig att jag faktiskt följde med honom hem för att titta på film. Vi såg Ping Pong King som var både tragisk och rolig på samma gång. Genomgående iskalla kyliga färger och gråmelerade skalor som förstärkte synsättet att det finns något sjukt i det svenska folkhemmet. Suveräna skådespelare där främst huvudrollsinnehavaren borde få en Oscar för sin insats. En helt klart sevärd film, se den!

Jag är rätt så slö på att blogga har jag märkt, anorexiablogg BIG time!

Så nu tänkte jag summera helgen som varit, tyvärr blev den allt annat än vit. I fredags käkade jag och Emelie romantisk middag och drack vin på Black Lion Inn (efter heta tips om att det är DÄR killarna hänger). Vi tänkte att det knappt skulle vara ngt folk där eftersom det är slutet på januari och folk inte har pengar. Men vi kunde inte ha mer fel, stället var packat med människor (dock inga hunks) och vi hade tur att få ett litet bord. Sedan gick vi till Tapasbaren för att träffa Jenny och hennes kille Luc. Där blev det såklart en finfin drink, deras drinkar is to die for, verkligen =) Sedan fick jag ont i magen och vi gick hem.

Lördagen bestod av träning av biceps, triceps.. och allt vad de heter. Sedan en långpromenad och fika med dejt Nr1. Jag hade tyvärr lite för höga förväntningar på mannen i fråga, så självkart blev jag besviken på herren både vad gäller utseende och personlighet. Han gick långsamt, var tråkig och lönnfet. Gud så elak jag är. Han tyckte däremot att jag var en riktig hyvens tjej och gav mig komplimanger efter komplimanger. Ska jag vara ärlig var jag lite besviken och butter efter att vi sagt farväl. Finns det ingen som i alla fall är lite ok, som ser bra ut, är trevlig och liggbar på samma gång? Verkar fan dåligt.

Födelsedagsfest hos Ida it was! Vilket visade sig bli riktigt trevligt. Vi spelade tuttmemory och ett annat spel jag inte minns vad det heter. Hon hade trevliga östersundskompisar, trots att jag egentligen inte gillar folk från Östersund, fråga inte varför. Palace fick äran att ta emot oss denna afton. Det var något annorlunda att vara där onykter denna gång, men helt ok. Sushinattmat hos Ida och hemgång tillsammans med en av Idas manliga bekanta som hellre dela 1,80 säng med mig än att ligga på luftmadrass hos Ida. Helt oskyldigt sov vi hela natten (plus lite mys såklart). Trevligt med lite sådär oplanerat myssällskap. Han påminde dock sjukt mycket om ett gammalt, gammalt, gammalt ex till mig och jag fick allvarliga flashbacks, det kändes sådär.

Nu i skrivandets stund sitter jag lite trött eller rätt mycket faktiskt i min säng och körslaget är igång på TV:n. (alltså jag tittar inte) Men ärligt, får man verkligen stå och heila så där i direktsänd tv? Det är synd att kalla detta underhållning

Nu ...Dejt Nr2 =)

Alltså jag måste bara förtydliga en sak, när jag skriver dejter då menar jag inte ngt sexuellt, bara en oskyldig träff på stan över en kopp java, öl, drink etc. eller en promenad runt strömmen typ. Bara så att ni inte tror jag är värsta lättfotade bruden. 

"Tre killar på en helg planen".. Hmm.. man kanske skulle föreslå en trekant? ;)

Denna helg var vigd åt skidåkning, jag och Sophia hade planera att eventuellt åka till Sandviken för en träningshelg på skidor (måste ju iaf åka skidor EN gång innan det är dags). Men nu har JAG typ sabbat träningsresan ...ja, jag lägger all skuld på mig, för jag har nämligen spenderat alla mina pengar för denna månaden på annat (typ ett helt skidkitt, nyårsresa till Gbg, dyra julklappar och en resa till Egypten) och kan därför inte åka så långt. Sorry Fia :( Men vi ska ta det en annan helg istället, får åka skidor det MÅSTE vi göra innan loppet. Hittade faktiskt en konstsnöbana här i Östergötland som jag kanske ska prova, måste bara fixa bil. Fan denhär vasaångesten lägger sig aldrig...   
  

Det enda positiva med detta är att jag nu kan gå på en födelsedagsfest på lördag som jag blivit bjuden till. Jag känner typ ingen annan än värdinnan så det kan antingen bli jävligt kul eller skittråkigt. Sedan så ska jag och Emelie förverkliga en plan vi har "tre dejter på en helg planen". Jag har redan två färdiga och kan nog lätt fixa en till.. Det betyder att jag kommer vinna (trots att det inte ens är en tävling).. hehe

KOlla in de här då.. göttig temperatur, precis lagom! Sedan är det bra att det regnar NU, för då gör det inte det sen.. om ÅTTA dagar :-)  



Hur avundsjuka är ni egentligen?

Tänkte börja styrketräna lite som ett komplement till den träning jag får av att gå på pass. Måste ju även fokusera på speciella muskelgrupper nu inför Vasan (sååå seriöst det lät). Det visade sig att jag var rätt så stark redan OCH verkligen mycket starkare än Emelie (fast det var ju ingen surprise) . Jag får ju alltid peppa henne as-mkt när vi går på Box tillsammans och ge efter lite sådär i smyg bara för att tösabiten ska ha ngn chans.. haha. Jag var tvungen att pointera för instruktören att jag verkligen INTE vill ha synliga muskler (som gammal handbollsspelare har jag extremt lätt att bygga muskler på armarna eller så beror det på någon annan konstig anledning, typ Arnold schwarzeneggergener ). Hon garanterade att jag inte skulle få det om jag styrketränar ca två gånger i veckan, vilket jag planerat att göra.

Sedan var jag på en långpromenad runt nästan hela staden, 1,20 minuter (inte så stor stad) tillsammans med Hanna, en tjej jag lärt känna via jobbet. Det är alltid lika trevligt att träffas även om vi inte gör det så ofta. Hon har också nyligen blivit singel så vi hade MYCKET att prata om! Minns knappt när jag var ute och gick senast, jag är verkligen ute alldeles för lite. Tränar inomhus och jobbar inomhus hela dagarna, illa. Imorse när jag gick till jobbet (vilket tar ca fyra minuter) hörde jag fåglar kvittra. Jag undrar om inte det är lite väl tidigt eller kan man höra fågelkvitter jämt (antagligen den mest korkade frågan jag ställt här) Eller har jag glömt bort hur fågelkvitter låter, har jag varit ute så lite? 

Jag och Arnold

Alltså nu är jag så GLAD, sååå glad. TRE av mina finaste favorittjejer kommer & besöker mig på ALLA HJÄRTANS DAG, den 14 februari (eller de kommer den 13 men det spelar typ ingen roll) Jag, Emelie och Sophia har nämligen arrangerat ett evenemang och bjudit in diverse roliga människor till en Alla hjärtans dag-fest (OBS utan romantik el kärlek). DEt kommer bli värsta bästa festen, så om du inte har ngt bättre för dig och känner dig lite ensam så är det bara att titta förbi!

Jag fick dock lite ångest häromdagen då jag pratade med lP och vi diskuterade om hon skulle komma på min fest eller inte. För mig är det en prioriterings sak. Om jag vill göra/köpa/åka någonstans så gör jag det och drar istället in på ngt annat. Jag är inte heller någon rik krösus som kan sprida mina dollares hur jag vill. Men resande och lite flängande hit och dit är något jag finner roande och därför ngt jag gör ofta OCH gärna, det har lite blivit en del av mitt liv faktiskt. Men som jag sa till Ilona, "tänk om jag också lagt alla mina pengar på annat, precis som ni gör, då hade vi ALDRIG TRÄFFATS". Såhär i efterhand, känns det lite väl hårt men lite sanning bakom finns nog. Ibland tänker jag att jag får väl skylla mig själv, att jag flyttat 45 mil bort från min hemkommun. Inte ens mina föräldrar behagar att besöka mig särskilt ofta, det har väl hänt sådär TWICE sedan jag flyttade första gången 2004 (eller när det nu var?) Alltid när jag är hemma i Skåne och ska tillbaka till Norrköping, får jag frågan: "Jaha.. när kommer du ner nästa gång då?" Och då tänker jag alltid ..alltid samma tanke: "Jaha, när kommer DU nästa gång? Tågen går faktiskt åt båda hållen" (men jag säger oftast aldrig något).

Det är lite trist det där och jag vet att många av mina andra vänner som också flyttat från sin hemkommun eller stad/län upplever samma sak. Jag går ibland och hoppas på att det ska bli ändring så fort vi bara blir lite äldre, när alla fått ordnad ekonomi och trista vardagsliv. DÅ kanske det kan vara kul att hälsa på 45 mil bort lite oftare. Men nu ska ju egentligen inte jag sitta här och vara bitter, för det är jag inte, absolut inte. IP, Malle och Sofie har ju faktiskt köpt biljetter och ingen annan än jag är gladare. En fjäder i hatten till er alla tre, speciellt IP som lyckades fixa biljetterna billigt på blocket av en jävla skum typ.. haha. Jag saknar er och längtar tills vi ses! :)

Ok, en extremt produktiv dag. Jag har gjort hur mycket som helst på jobbet och nästan gått genom alla mail efter min julledighet, plus haft möte med "vår" reklambyrå. Så snart är den färdig.. damdamdadamm.. Årets Östgötabroschyr (lovar att skicka er vars ett ex) den blir skit bra och mycket, mycket fräsigare än förra årets broschyr (kan vi ju tacka mig för)som inte alls var speciellt upphetsande.  

Lunchade med Malin och gick sedan en runda på stan tillsammans. Det var trevligt och alldeles, alldeles för länge sedan vi träffades, måste bli bättring!! Efter jobbet bjöd jag hem lilla stackars Emelie på middag, som nyligen blivit dumpad av sin Angel. Inte lätt de här med kärlek och känslor, dumAngel. Sedan gick vi och tränade BOX tillsammans så att Emelie fick lite terapi och kunde utagera lite av sina känslor, ...på mig. Vi måste blivit starka som fan, för båda tyckte passet var lite väl lätt. Men kom på att det måste bero på alla nya "nyårslöftesmänniskor" som börjat träna och därför har ledarna sänkt nivån något, kan det vara så?

Nu har jag duschat och är allmänt nöjd, det är Guldbagge galan och jag ska snart krypa ner under mina splitter nya skitsköna duntäcke med mina splitter nya påslakan på.. Oohhlalala =) Det var invigning av dem i helgen så nu är det om något ännu svårare att ta sig upp ur sängen om mornarna.       

Det var min dag det..snart är det helg igen! Fy fan vad positiv jag är ...nästan äckligt.

Borås Magnus skickade mig den här bilden häromdagen. En bild på Carina Lidbom som Emelie tyckte jag var så lik och som hon tror jag kommer se ut som när jag blir stor. Nu håller jag fan med, iaf på den här bilden är vi lika. Jag har nog inte ngt emot att se ut som henne i hennes ålder. Detta betyder alltså: till alla er killar, jag är ett jävla bra kap!  =)

   

Det har varit en otroligt skön söndag, en söndag utan bakfylla och ångest. Så en söndag egentligen ska vara. Jag har fikat med Joel som kom med det exceptionella tipset att göra färsfyllda paprikor och sallad, vilket jag också gjorde.
Alltså min fantasi när det kommer till mat är verkligen urusel. Jag har ca tio rätter (om ens så många) som jag kan och brukar göra. Fem av dessa är med köttfärs, fyra med kyckling och en med lax. Typ så är det, det är vad jag kan i matlagning, på sin höjd. Det är riktigt illa... Eller det är ju egentligen inte det att jag inte KAN, för laga mat kan jag, men fantasin finns inte där bara. Tips någon?

Åhh.. jag missade att berätta om den mycket innehållsrika förfest jag och Emelie var på, där en kille lyckades med konststycket att faktiskt SLÅ SÖNDER toalettstolen. Hahahhaha... Hans kompis hade tydligt varit lite spydig mot honom och sagt att "finnar" har små snoppar (han var såklart finländare) och inne på toaletten hade de börjat brottas, varav den ene hade tagit upp toalettborsten för att slå sin kompis, men missat kompisen och istället träffat toalettstolen, som gick i tusen (nästan) bitar.

Året börjar bra, ett av mina nyårslöften (eller egentligen är det väl mer ett livsmotto) är att göra/åta mig saker jag aldrig tidigare gjort eller vågat. (Mest för att jag är nyfiken på livet och vad det har att erbjuda, sedan är det ett bra sätt att utvecklas och stärka sin person också) ett steg i detta led var därför att gå ut NYKTER, för många kanske en vardag, men för mig första gången sedan jag började dricka typ (låter ju faktiskt helt sjukt, men helt sant). Detta gjordes dessutom på PALATSET som allt för många gånger liknats vid en finlandsfärja och därför ett ställe man verkligen måste vara full på. Detta gjordes igår och var mycket lärorikt OCH intressant. Fick nya perspektiv på fenomenet raggning och fylla. Det har aldrig varit så skönt att ha ett omdöme eller framförallt behålla omdömet. Sedan ..herregud vad folk luktar illa. Snackade med killar som stank både det ena och det andra. Öl, cigg/snus och vitlök är INTE en bra kombination (ett tips bara). Sedan.. vilka friheter okända killar tar sig, (som man i onyktert tillstånd kanske inte bryr sig så mkt om) diverse klappar och beröringar på alla möjliga sätt och ställen. OCH guuuuud vad oattraktiv man måste vara som väldigt full, undra hur jag ser ut/beter mig i fullt tillstånd, eller.. jag vill nog förresten inte veta.
  

Träffade UFO-killen, läs På dejt med UFOkille, som var sååå förtjust i mig och min vackra skånska dialekt. Han frågade om han skrämde bort mig med sitt UFO/Alien snack förra gången vi sågs. Ööhh JAAA.. svarade jag och han sa att det kände han på sig. Haha.. stackarn. Det visade sig även att Emelies lillasyster träffat UFO-killen och tyckte faktiskt att han var lite intressant, tänk så olika man kan tycka.    

Det blev alltså en lyckad utekväll med både dans och snackande med diverse grabbs. "Jag dansar aldrig nykter" gäller alltså inte längre... Halleluja!                  

Tänkte vara lite seriös igen, det är rätt så kul ändå - även om varken ni, eller jag, blir särskilt klokare av mitt resonemang.   

Jag har på ett skruvat sätt alltid föredragit att avsluta mina förhållanden med en stor BOOM. En konfrontation. Någonting som innebär ett ordentligt avslut. Och på ett ännu mer skruvat sätt har jag ibland önskat att mitt ex hade varit otrogen mot mig - bara för att jag aldrig någonsin behöver tvivla på att det är rätt beslut att döda förhållandet. Att sätta punkt. Att säga stopp. Ibland undrar jag om denna metod verkligen är så bra, det gör kanske att man inte kämpar och faktiskt kanske löser de problem som uppstått eller kanske t.o.m. ångrar beslutet.

Mitt senaste förhållande varade i drygt tre år. Vi trivdes ihop. Vi hade kul tillsammans. Vi var själva definitionen av ett bra förhållande och jag har om sanningen ska fram, aldrig älskat någon lika mycket och på samma sätt som jag älskade honom. Men det började knaka i fogarna på många olika sätt. Vi båda började distansera oss och tillsist fanns det inte mer att göra än att avsluta vårt gemensamma liv. Jag var såklart förkrossad och sörjde både länge och väl men efter ett tag stängde jag av alla känslor och blev nästan helt känslokall. Tillsist kunde jag inte ens krama honom längre. Antagligen för att jag inte skulle behöva tveka på att vi tagit rätt beslut, jag slutade helt enkelt att känna efter. Om det fanns brister i vårt förhållande ville jag inte jobba på dem, reparera eller förbättra. Allt för att slippa grubbla och istället gå vidare och komma över. Någon i mig har alltid sagt att "har det en gång tagit slut, ska det så alltid förbli". En del av mig ville faktiskt radera honom. Det är egentligen rätt så sjukt att tänka så om en människa man levt så nära, så länge.

Vi hade rätt så många bråk efter avslutet, vi har faktiskt aldrig bråkat så mycket som då, tror jag. Och med facit i hand kan jag erkänna för mig själv att det var projicerade bråk som JAG oftast provocerade fram, för att JAG ville sätta definitivt punkt. Jag slutade helt att grubbla på "vad som gick fel?" eller "borde jag ha kämpat mer för det?" Mitt ex däremot var villig att kämpa och ville till och med att vi skulle gå och prata med en terapeut, vilket han faktiskt också gjorde - men själv, jag vägrade. Jag hade vid det laget, sedan länge, gett upp oss.    

Bråken reddes aldrig ut, vilket även var ett genomgående tema i vårt förhållande. Vi var bra på att bråka, men lösta sällan något. Hans terapeut sa att vi hade ett ungt förhållande och att alla förhållande genomgår kriser, det går upp och ner. Vissa löser dem andra gör inte det. Vi gav helt enkelt upp eller kanske var det JAG? Men Jag klandrar inte mig själv för att vi inte längre är tillsammans, snarare tvärtom. Jag la nästan all skuld på honom, hur jag nu kunde göra det, för så perfekt är jag absolut inte. Det var säkert ett sätt för mig att intala mig själv, att vi tagit rätt beslut "honom ska du inte vara tillsammans med, allt är ju hans fel".  

Mitt ex ville i alla fall gärna fortsätta vara vän med mig, vilket han alltid sagt. Han har alltid haft kontakt med sina gamla ex, något som inte varit lätt för mig att acceptera och därför också varit ett genomgående problem genom vårt förhållande. Jag däremot, har alltid sagt tvärtemot, "det går aldrig att vara kompis med ett ex". Man har alldeles för starka känslor för varandra för att direkt kunna kasta sig in i en ny relation - som kompisar. Plus att det oftast slutar att fungera när någon av parterna träffar en ny och denna nya inte accepterar exet. Möjligtvis kan man ge det ett par år, så att man hunnit distansera sig och sedan kanske försöka, men jag är mycket skeptisk, trots att jag faktiskt sett bevis på att så behöver det inte vara.

Det är först nu, på senare tid, såhär ett halvår efter vårt uppbrott jag börjat grubbla på om vi inte skulle kunna vara vänner trots allt. Varför? Jo, för det är först nu jag äntligen gjort det jag innan helst ville göra på EN dag - Kommit över. Iaf så tror jag det, åtminstone är jag en bra bit på vägen. Så när ilskan har svalnat, hatet inom mig lagt sig och sorgen börjat tyna bort är jag nu helt plötsligt så jävla rädd för att glömmas bort och att minnet av mig, av oss, ska falna bort. Så då tänker någon inom mig "varför vara blott ett minne när jag fortfarande kan betyda något för honom - som vän?".

Ibland går jag och önskar att ödet ska föra oss samman igen - alltså som kompisar, för jag vet att det inte finns någon framtid för oss som ett par, de känslorna är så gott som borta. Men han är ju trots allt en fantastisk människa, samma fantastiska människa som jag en gång blev störtlöst förälskad i och som faktiskt borde få finnas i mitt liv, trots att vi inte längre är tillsammans.

Vi har idag sporadisk kontakt och det känns bättre och bättre för varje dag att prata med honom. Jag har börjat släppa min stolthet och börjat erkänna för mig själv att jag kanske hade fel, jag kanske visst vill vara vän med honom. Detta känns naturligtvis lite konstigt ibland, måste medges. Jag kan inte se honom som något annat än min (numera ex)- pojkvän, eftersom han alltid varit det för mig. Och det märks att vi har en kontakt som vida överstiger vanlig vänskap. Det är inte samma känsla, samma kärlek, som när vi var tillsammans - men någonting i närheten. Någonting som bara vi har. Kanske kan de känslorna, den energin, kanaliseras och förvandlas till vänskapskänslor.

Det skulle jag faktiskt vilja. I alla fall en del av mig. En annan del av mig vill att den känslan ska försvinna och förbli ett minne av vad vi hade.

Är det någon som förstår?

På väg hem på lunch (om ni inte redan förstått det så är mitt nyårslöfte att börja laga mer mat och TA MED matlådor till jobbet. Men eftersom jag är sämst på att planera matlådor får jag snällt gå hem och GÖRA mat på lunchen) gick jag lämpligt nog bredvid en alkis som lämpligt nog SPYDDE precis bredvid mig.. Aaaaa...där försvann den hungern. Trodde fan inte att alkisar spydde, de borde ju vara så härdade att de tål hur mkt som helst, han kanske hade vinterkräksjukan? Tur att jag är emun mot vinterkräksjukan (vissa kan faktiskt vara det, eller?)

Jag hade planerat att snabbt slänga ihop en tomatsoppa och började därför hacka och steka lök, PLUS vitlök. När jag var klar med detta och skulle slänga i krossade tomater, insåg jag plötsligt att jag inte hade några. Fuck tänkte jag, vad skulle jag nu göra? Eftersom jag inte är så bra på att planera har jag inte heller överdrivet mkt i min kyl. Tomatsoppan fick förvandlas till en scrambled eggs med lök, vitlök(?) och lite spenatblad. Till det hittade jag faktiskt en avokado. Hade kunnat vara värre och jag är rätt nöjd ändå! bara kaviarn som saknades..hehe

Nu ska jag titta på På spåret. Trevlig lunch!    

Facebookragget hade tydligen tjej (att jag inte tänkte på det, killar kan ju faktiskt vara upptagna också). Men skulle aldrig gissa att han hade det, så som han flörtade med mig.. Ojojoj.. Å andra sidan är flickvänner till för att brädas (om det inte är jag som är flickvännen såklart). Hans flickvän skulle jag iaf inte vilja vara, tydligen residerade hon i London så det förklarar kanske saker och ting. MEN det gjorde inte så mkt att jag blev dissad, för igår fick jag ett trevligt erbjudande om att äta Iransk kaviar till helgen (tydligen bästa sorten). Mkt smickrande men, fan.. jag hade ju lagt ner det där. Har faktiskt aldrig gillat Kaviar heller för den delen, speciellt inte Kalles. Men detta var ju iof Iransk.. hum?!

På susning.nu går att läsa:
"Iransk kaviar anses vara en av världens bästa kaviar".
 









 Vad hade du valt?

Jag och Emelie ska försöka göra en vit helg. Det hade varit helt fantastiskt bra för mig och min kropp. Då hade jag kanske blivit av med min Amy Winhouse hy och kanske bättrat på konditionen något istället för att sänka den ännu mer. Jag har nämligen idag köpt SKIDOR så nu är det verkligen NO RETURN inför tjejvasan. Fy fan.. kostade gjorde det också. Men nu är jag iaf en lycklig ägare av två styck långfärdsskidor, pjäxor, stavar OCH valla. (Tydligen bästa sorten) ..tydligen den som Gunde Svan använde (iaf enligt Emelie, så vet inte om det stämmer). Det skulle i så fall betyda att jag knappt kommer att behöva använda stavarna utan bara glida fram. Detta betyder i sin tur att min Vasaångest har dämpats något. Här finns dessutom lite snö så det är bara att dra ut. Problemet är väl bara att jag inte äger någon bil, vilket innebär att jag antingen måste cykla med skidorna på pakethållaren, skida till spåret I STAN, lifta med skidorna eller tvinga en kompis köra mig. Allt känns lika svårt, nästan lika svårt som att faktiskt ta sig fram på spåret. Inte har jag någon coach heller. Har försökt med Joel, men han ger bara spydiga kommentarer och tycker jag är knäpp (tror egentligen han är avundsjuk och inte förstår sitt eget bästa, han har ju trots allt bara 100 i IQ). ;)

Tänk om jag skulle blir nästa Gunde.. coolt det hade varit, då ska ni alla få varsin autograf... haha
 

Snygga är de också =)

Nu är jag hemma på lunch. Här i min lägenhet är det så kallt att jag måste dricka te till maten för att bli varm. Jag borde kanske kontakta min hyresvärd och klaga eller iaf först införskaffa en termometer så att jag har bevis att uppvisa om han skulle bli besvärlig.

Jag har jätte mkt att göra på jobbet och allt ska helst vara klart IDAG eller iaf innan veckans slut, vilket betyder om TVÅ dagar... Åh lord. Ibland hade jag bara velat ha ett helt vanligt jävla jobb. Typ målare, frisör eller dagisfröken. Ni vet, okomplicerade jobb där man inte behöver tänka så mycket eller låtsas vara smart och säga smarta saker hela tiden. Jag är inte så bra på det såhär första dagen på jobbet, vill hellre ligga här och titta på film tillsammans med någon trevlig. Tur det snart är helg =)

Hängde på stan hela dagen, fikade och handlade reavaror (jag fick bara handla om det var på REA, ...såklart hittade jag massor) Måste fått tillfällig sinnesförvirring och glömde helt sonika bort alla andra utgifter som har att göra med ett visst Vasalopp och en Egyptenresa ...och inte var det någon som stoppade mig heller.

Sedan kom Ema förbi och jag, Sophia och Ema drack arabiskt kaffe och FacebookRAGGADE åt mig. Herreguuud..ibland undrar jag egentligen vad jag håller på med. Får se hur detta går nu då??

This is why I like to watch basketball.. hehe

Sophia kom på blixtvisit igår och åkte tillbaka redan idag. Men vi hann med en hel del trots allt. Låg och pratade strunt till klockan två på natten och sedan var det faktiskt jag som var kärlekskrank den här gången och försökte ofreda Sophia hela natten. Hon var inte lika myssugen som jag men  fick iaf en puss på kinden =) Kanske borde tänka över dehär med celebatgrejen. Det kanske inte är ngt för mig trots allt. Hrm?!

Jag började dagen med spinning och trodde ÄRLIGT att jag skulle dö. Jag har inte tränat på över tre veckor och det kändes kan jag lova. Kändes nästan som första gången jag gick på spinning. Att muskler och kondition är en färskvara kan jag skriva under på. Nu är det hårdträning fram till tjejvasan. Tänkte åka och köpa värsta skidkittet imorgon efter jobbet. Soffan berättade att hon nu köpt allt man behövde för att klara sig. OCH det kostade kan jag säga.. Herregud.. jag som ska åka till Egypten snart också. Vet inte hur jag ska få ihop allt. Kanske finns det en snäll själ där ute som kan sponsra mig och mina upptåg? Hade varit dööösnällt.

Emelie muntrade verkligen upp mig idag när vi pratade om att komma i form.

Ja, för dig är det ju verkligen så... allstå om du inte kommer i form nu, ja... då är det nästan försent sen.

Idag har varit en bra dag! Den började iof inte så bra med tanke på att jag vaknade klockan 7.30 av att sopbilen kom och hämtade ALLA nyårsbuteljer som slängts i hela kvarteret tror jag. Herregud.. det tog en evighet för dem att bli klara, också stod sopbilen PRECIS under mitt fönster. Men sedan blev det bättre för jag och Emelie gick till badhuset för att simma, basta och bada bubbelpool. Vi började med att simma men hann bara 500 meter innan Emelie började klaga på smärtor i svanken och vi var tvungna att gå till äventyrsbadet istället...hehe

Vi åkte vattenrutschbana åkte med (mkt starka) strömmar, satt i bubbelpoolen med en äldre utländsk man och klättrad nästan på den mycket utmanande klätterväggen. På det hela mycket trevligare än att tråksimma i den stora basängen där vattnet dessutom var askallt.
 

Sedan gick vi hem till mig och gjorde en exceptionellt god sallad och tittade på Twilight. Som överraskande nog inte alls var läskig utan istället typ erotisk/romantisk. En romantisk vampyrfilm kan man säga.  Jag och Emelie satt hela tiden och väntade på att de skulle ligga med varandra eller åtminstone hångla. Men det var klent med den varan och vi var efter filmens slut mycket besvikna. En förutom det, bra film! 



Varför ska alltid alla vampyrer vara så jäkla heta. Robert Pattison kan vara en av de snyggaste vampyrerna någonsin... Jag dör. Det är nästan så att jag blev sugen på att skaffa mig en vampyr. Men sedan kom jag på att jag ska leva i celibat den här månaden. (inte för att jag legat runt under jul eller överhuvudtaget, utan mest för att jag ska få bukt med mig och min kropp, såhär efter JULEN.

Imorgon blir det spinning, en månad går fort.

Det ringer på mina föräldrars hemtelefon

-  Hej det är Sara

-  Hej, har du din far hemma?

(jag hinner tänka; vem fan är detta som inte presenterar sig och pratat så jävla bred skånska)

-   Näää.. det har jag inte. Vet faktiskt inte var han är.

-   Ok, då provar jag att ringa hans mobiltelefon

-   Ja, gör det. Har du hans nummer?

-   Öhh Ja, det har jag

-   Ok, hej då

-   Hej

(och jag tänker; vilken jävla bonne)

Det ringer igen (ca 5 minuter senare)

-   Hej det är Sara

-   Hej, har du din bror där?

(jag tänker igen; vafan är det samma jävla bonne)

-   Öh, vilken av dem?

-   Den lille skiten

-   Ok, vänta

Det visade sig att det var MIN EGEN BROR, (min mellanbror) som ringde båda gångerna!! Börjar jag få allvarliga problem med hörseln?

Efter att ha tagit ut mig lite väl mkt (alkohol mässigt) den senaste tiden, valde jag att ta en vit helg, (kryss i taket) ett beslut som jag var tydligen ståndaktigt behövde stå fast vid. Fick höra, VA? Lägg av? Ska du inte dricka? Bangar du? (är jag verkligen så trist när jag inte dricker?) Det var tufft ..men jag klarade det. Fredagen och lördagen bestod därför av spel, bad och bastu. Jag blev introducerad för BUZZ (till Play Station 2) vilket var riktigt roligt och tiden bara sprang iväg. Man kan säga att det blev en riktig spelhelg.
    

Jag var i Skåne ca 3 veckor (med avbrott för nyårsfirande på västkusten) men vande mig konstigt nog inte riktigt vid att alla talade skånska. Nu när jag är tillbaka i Norrköping pratar alla AS-ful östgötska istället. Alltså ärligt talat. DET ÄR INTE VACKERT!!! Att låta sina barn växa upp i Östergötland är samma sak som att BE om att få mobbade barn... tänkte bara meddela det. (tycker om dig iaf Emelie).

10 glada amatörer begav sig ut på Käringön på västkusten för att fira in det nya året tillsammans. Vi möttes av ett jätte fint hus med diskmaskin, golvvärme och en spis som måste vara den snabbaste i manna minne (Alla var överimponerade av denna kraftkälla). Såklart festade vi till det även dagen innan nyårsafton. Inte kan man träffas och umgås utan att bli kanonfull och berätta mörka hemligheter för varandra. Eller framförallt FYLLESMSA till typ alla karlar jag under min singelperiod haft någon typ av kontakt med. Herregaud... Dagen efter fick jag djup ÅNGEST bara av att se min mobiltelefon, inte tala om när jag fick ett sms, då slog hjärtat många slag. Smsen blev inte bättre av att jag hela tiden rådfrågade mina vänner och fick inte alla gånger de bästa förslagen, men när man är full är alla förslag bra förslag. Jag lär garanterat ha sumpat alla chanser till vidare kontakt med majoriteten av män jag smsade.

Sedan kom vi på den smarta idén att även fyllesmsa till eniro. Jag hade av någon outgrundlig anledning snöat in på kameler. En fråga löd därför: Hur många kameler är en normal svenska värd i Egypten? På den tog det rätt så lång tid innan vi fick svar (undra varför). Svaret löd: Jag vet inte, men när min mamma var i Egypten fick hon höra att hon var värd ca 20 kameler men detta var rätt så länge sedan. Vi konstaterade att detta nog stämde eftersom jag en gång fått höra att jag är värd 50 (fatta vilken tjej). Soffan hade fått höra att hon var värd tre, (och hade varit nöjd med det). Jag försökte trösta Soffan genom att säga att det måste ha berott på att hon vid det tillfället inte hunnit utveckla bröst.

Vi var många som delade rum och efter att ha väckts av danskens (det var roligare att kalla honom dansken istället för Jesper) högljudda snarkningar (han snarkade faktiskt så mkt att Pernilla och dansken var tvungna att byta rum till natten därefter) och verkligen inte kunde somna om igen, gick jag och la mig på den inte alls bekväma skinsoffan (avsedd för två personer) och somnade faktiskt utan problem. Vaknade däremot dagen efter med mitt eget skin fastklistrat med soffans skin. Uhh.. ingen vacker upplevelse och inget jag rekommenderar.Sedan råkade jag dessutom flasha tuttarna för Matte och tydligen även för dansken (trodde han sov).
































Klockan tolv (på dagen) var det dags att gå ner till hamnen för att dricka champagne och äta korv med bröd tillsammans med resten av öborna, mycket trevligt. Sedan gick vi en skön promenad runt ön (eller inte riktigt kanske).

Nyårsmenyn bestod av:

Grön ärtsoppa med champagne och lax (en östgötsk specialitet, vilket jag nog sa typ tretton gånger) Fläskfile och potatisgratäng (klassiker) och Mattes gudomliga chokladkaka som satte pricken över i:et (tur inte han är min pojkvän. ojoj, vad jag hade varit rultig då).

Vi var efter middagen mycket seriösa och alla fick berätta om de gångna året och förväntningar inför 2009 (gud så vuxet). Strax innan tolvslaget begav vi oss sedan ner till hamnen igen för att gå fackeltåg till fyren tillsammans med övrig lite smått förfriskade ortsbor. Det var VÄLDIGT roligt att "leka" med facklorna, som att låtsas sätt eld på folks mössor, jackor etc, eller fäktas med facklorna kunde man också göra. När allt var som roligast lyckades Sofia med precis DET. Hon satte eld på en buske...haha. Det var verkligen roligt. Hon upprepade gång på gång att det faktiskt inte var meningen, jaja.. eller hur. Sofia lyckades även snappa upp ett samtal mellan två ortsbor som sa något om att det fanns TVÅ bloggare på ön.. herregud, nu är man kändis också. Haha

Jag lyckades bli förkyld trots att jag satte på mig "överdagsbyxor" (ett ord som Sofia säger att man absolut inte får använda) OCH extra strumpor när det var dags för tolvslaget. Dansken hade tagit med dig rejäla doningar från Danmark och smällde av dessa med bravur, jag lyckades dessutom fånga ett par på foto (vad jag nu ska ha dem till).

(Dansken)

Sedan blev det såklart mycket dans speciellt med dansken som var grym på att föra och alla tjejer "slogs" om att få dansa med honom. Det tog ett bra tag innan resterande karlar vågade sig upp på dansgolvet och bjuda upp.. haha. Soffan var som vanligt het, sjöng och dansade med i låtar som vi fick höra både tre och fyra gånger. Sedan blev det ju även porrdans av rang utförd av just Soffan och Matte, se bilder.

Sofia räddade mitt nyår (i brist på karlar) genom att skicka mig ett David Beckhamtema på mobilen. Detta innebär att jag just nu har åtskilliga bilder på en lättklädd David Beckham under varje enskild meny på mobilen. En ren fröjd. Jag var vid ett senare tillfälle så nöjd över detta att jag sa att Sofia räddat mitt 2008.. haha. Matte (Sofias kille) var nog inte lika nöjd över att David Beckham fick så stor plats i våra liv och sa att David Beckham är sååå 99. Haha. Bästa kommentaren.

Sedan gav jag bort min sängplats till Karlstad (som egentligen heter..?? herregud jag vet inte. han är iaf från Karlstad) som helt plötsligt låg och sov på soffan mitt under pågående fest. Tyckte jag just då var väldigt schangtil och givmild men ångrade mig bittert när det var dags att krypa ner i tvåmannasoffan IGEN. Nu hade jag iaf lakan, vilket jag inte hade natten innan. Bör tillägga att jag faktiskt blev erbjuden sängplats i dubbelsäng (i annat hus) men tackade ståndaktigt nej som den finna flicka jag egentligen är.. hehe

På morgonen mådde jag riktigt dåligt, alltså verkligen riktig, riktigt dåligt (jag som annars aldrig är bakis). Fick en bakis brustablett av Sofia (heter faktiskt så) och mådde faktiskt efter den mycket bättre. Grymt.

Sammanfattningsvis var det ett mycket lyckat nyårsfirande med goda vänner och nya trevliga pojkvänner (till mina kompisar alltså). Skepp å hoj! 

Bubblare

Sofia hade sjukt mycket packning (hon hade säkert kunnat stanna en hel vecka) varav ett STRYKJÄRN (som hon inte ens använde). Vem fan kommer på att ta med sig ett strykjärn?

NU är jag tillbaka i Norrköping som dagen till ära är klädd i vinterskrud och strålande solsken. Fantastiskt vackert! Jag har inte varit här på nästan TRE veckor och det märks på många sätt. Jag stängde bland annat av alla element i lägenheten innan jag åkte (tänker ju på miljön) och nu är det alltså typ minusgrader inomhus. Tur jag snart ska iväg och träffa Emelie och slipper sitta här och huttra. Tre veckors skvaller ska avverkas. Weeii

Jag har inte bloggat på jätte många dagar nu, jag vet. Men jag har haft något bättre för mig, om jag säger så. Jag ska berätta allt, lovar.