Att bli kär i en människa INTE ett kön!
Vafan, hur kan det vara så att INGEN gick på mitt förträffliga aprilskämt egentligen?? Alltså TÄNK om det hade varit på riktigt? Att jag verkligen bekände färg, gick ut ur garderoben ..och vad händer då? Jooo, jag blir inte tagen på allvar överhuvudtaget. Ok, jag kan väl villigt erkänna att det skulle vara en hemskt dålig dag (den 1 april) att gå ut med en sådan nyhet, men tänk om jag inte var medveten om att det var den förste april?
Så nu är jag både sur OCH upprörd. Jag som faktiskt anser att alla i grund och botten faktiskt är bisexuella, bara det att en del bejakar den delen av sig själva, andra inte. Jag tror att kön är en kulturell- och social konstruktion som skapats av och i det samhälle vi lever i. Redan som spädbarn bemöts pojkar på ett visst sätt och flickor på ett annat. Blev det en pojke eller flicka? är oftast den första frågan en nybliven mamma eller pappa får. Därefter drar hela "köningsprocessen" igång. Ett pojk- respektive flicknamn ges, personnummer, kläder, färger och vårt språk anpassas beroende på om det är en tjej eller kille... ja, ni vet typ ALLT anpassas. Stereotypa könsroller skapas, vilka respektive kön sedan mer eller mindre tvingas in i. Kvinnor ska tycka om män och män ska tycka om kvinnor - så är det bara! Det finns ju en ren fysisk skillnad människor emellan - denna förnekar jag inte, men jag tror faktiskt på att bli kär i en människa och inte i ett kön. Ibland önskar jag faktiskt att jag kunde vara mer lyhörd och öppen för personer med samma kön som jag. Men jag är allt för påverkad av samhällets normer och dras uteslutande och utan undantag alltid till det manliga könet. Tråkigt tycker jag - för tänk så många man haft att välja på! =)
Om jag skriver "män ska vara manliga" och "kvinnor ska vara kvinnliga" Då vet ni exakt vad jag menar och ni får direkt upp bilder på hur en man respektive kvinna ska vara. Något som hindrar människor från att fritt leva ut och bejaka sina drömmar. Faktiskt något att tänka lite extra på - speciellt när någon bekänner något eller när någon, exempelvis en man, försöker bejaka sin kvinnliga sida. Vilket inte alla gånger kanske är så lätt eftersom det är underförstått att t ex mjukhet och omtänksamhet inte kan vara en manlig egenskap. yada, yada.. ja ni fattar!? Det skapas fördomar och människor diskrimineras eftersom vi förväntas och bemöts olika beroende på vilket kön vi tillhör istället för individuella förutsättningar. Jaja, vet inte riktigt vart jag vill komma med detta...
Tänk om det blir så att jag tillsist inte vågar berätta något för er här på bloggen - hur hade det känts då vava,va? Gud så innehållslösa era liv då plötsligt skulle vara. =)
Nja.. jag kanske överdrev lite där.. men detta var nog dagens djupast analys, kanske bloggens djupaste någonsin!
Peace
Det märks att du läst samhälls- och kulturanalys. Håller dock med dig i din analys fullkomligt.
Kommer dock ihåg att du trodde att jag var homosexuell de första gångerna vi träffades, vilket jag antar hade sin grund i vad manligt och kvinnligt är.
