Thought, I´m just me

OK, dags att börja blogga igen! Inte blivit överdrivet mkt av det på senaste tiden. Det har varit otroligt skönt att ha en nästan internetfri semester - men nu är jag tillbaka. Tillbaka i den virtuella världen, tillbaka till verkligheten och framförallt tillbaka till Norrköping. Jag har levt i kappsäck hela semestern, farit runt som en svensk globetrotter och haft det alldeles, alldeles fantastiskt. Så fantastiskt att livet på jobbet nu blivit pest och jobbångesten ligger tung över kontoret - iaf över mitt rum. Här är allt sig likt, den uppstoppade anden ligger kvar på samma ställe i hyllan, min blomma har på ngt konstigt sätt överlevt (måste finnas en snäll själ med gröna fingrar på våningen), rökstenen står som vanligt, med all sin prakt, kvar där den alltid stått. Byggarbetarna bygger utanför mitt fönster och telefonen ringer som aldrig förr.  

Mornarna är inte att leka med. Jag vaknar upp med sämsta morgonhumöret, ryter åt min sambo, äter inte upp gröten hon så kärleksfullt tillagat och klär mig tantigt. Jag hoppas och vet att detta är tillfälligt och att jag snart ser charmen med sensommaren och den kommande hösten. Hösten är ju faktiskt min favoritårstid. Men just nu är det lite tungt. Är det bara jag som har så här mkt jobbångest?