Thought, I´m just me

Alltså nu är jag så GLAD, sååå glad. TRE av mina finaste favorittjejer kommer & besöker mig på ALLA HJÄRTANS DAG, den 14 februari (eller de kommer den 13 men det spelar typ ingen roll) Jag, Emelie och Sophia har nämligen arrangerat ett evenemang och bjudit in diverse roliga människor till en Alla hjärtans dag-fest (OBS utan romantik el kärlek). DEt kommer bli värsta bästa festen, så om du inte har ngt bättre för dig och känner dig lite ensam så är det bara att titta förbi!

Jag fick dock lite ångest häromdagen då jag pratade med lP och vi diskuterade om hon skulle komma på min fest eller inte. För mig är det en prioriterings sak. Om jag vill göra/köpa/åka någonstans så gör jag det och drar istället in på ngt annat. Jag är inte heller någon rik krösus som kan sprida mina dollares hur jag vill. Men resande och lite flängande hit och dit är något jag finner roande och därför ngt jag gör ofta OCH gärna, det har lite blivit en del av mitt liv faktiskt. Men som jag sa till Ilona, "tänk om jag också lagt alla mina pengar på annat, precis som ni gör, då hade vi ALDRIG TRÄFFATS". Såhär i efterhand, känns det lite väl hårt men lite sanning bakom finns nog. Ibland tänker jag att jag får väl skylla mig själv, att jag flyttat 45 mil bort från min hemkommun. Inte ens mina föräldrar behagar att besöka mig särskilt ofta, det har väl hänt sådär TWICE sedan jag flyttade första gången 2004 (eller när det nu var?) Alltid när jag är hemma i Skåne och ska tillbaka till Norrköping, får jag frågan: "Jaha.. när kommer du ner nästa gång då?" Och då tänker jag alltid ..alltid samma tanke: "Jaha, när kommer DU nästa gång? Tågen går faktiskt åt båda hållen" (men jag säger oftast aldrig något).

Det är lite trist det där och jag vet att många av mina andra vänner som också flyttat från sin hemkommun eller stad/län upplever samma sak. Jag går ibland och hoppas på att det ska bli ändring så fort vi bara blir lite äldre, när alla fått ordnad ekonomi och trista vardagsliv. DÅ kanske det kan vara kul att hälsa på 45 mil bort lite oftare. Men nu ska ju egentligen inte jag sitta här och vara bitter, för det är jag inte, absolut inte. IP, Malle och Sofie har ju faktiskt köpt biljetter och ingen annan än jag är gladare. En fjäder i hatten till er alla tre, speciellt IP som lyckades fixa biljetterna billigt på blocket av en jävla skum typ.. haha. Jag saknar er och längtar tills vi ses! :)