Ibland slår verkligeheten en på käften
Ok, jag måste skriva. Det är lunch och jag sitter på jobbet. Det är lugnt eftersom det är sommar och vår mest hektiska period är över. Såklart har jag grejer att göra men inget som är akut, därav min extremt dåliga motivation. Speciellt då solens strålar når mitt fönster, men inte längre. De når inte mig här, när jag sitter på mitt air conditioned kontor och drömmande tittar ut på människor som solar sig på andra sidan gården. jag lyssnar på portugisisk och spansk musik - om man blundar tillräckligt länge så kan man nästan känna vibrationer från ett exotiskt land, en främmande kultur och ett hav någonstans långt borta. Det varar dock inte så länge, telefonen ringer eller tankarna flyr någon annanstans. Verkligheten slår mig på käften.
Efter avslutat arbetspass var det after work på schemat men som tyvärr ställts in eftersom min chef fått cancer. Herregud, det är så fruktansvärt hemskt att jag knappt vet om jag vill skriva det här (alltså hon läser inte min blogg). Jag har, sedan hon berättade det i morse varit rejält deppig. Även om hon och jag inte umgås privat eller har en överdrivet bra relation så märker jag att hon trots allt betyder en hel del för mig. Jag har ändå jobbat här i över två år, man knyter såklart personliga band till varandra och hon är lite som min mentor. Det är cancer och det är inte kul - verkligeheten slår mig på käften igen. Jag har än så långe varit väldigt skonad från allt vad cancer innebär. Ingen i min närmsta omgivning har eller har haft någon typ av allvarlig cancer. Man får sig en liten tankeställare eller rätt så stor, faktiskt.
Självklart var jag tvungen att ställa upp och jobba på lördag istället för min chef, trots att jag egentligen hade andra planer. Det innebär att jag under en hel dag (lördag) ska ta hand om åtta ryska researrangörer, visa upp och "guida" dem i vårt vackra Östergötland. Förra gången jag gjorde detta med ryssar så var de (eller iaf två) mest intresserade av att dricka öl och bli fotade framföra diverse besöksmål, med mig - blond svenska, eller av mig. Men det blir säkert jätte roligt, brukar vara det - inte så pepp på det just nu bara.
Annars så har det varit ett par helt fantastiska dagar, jag har inte bara fyllt år och anordnat födelsedagsfika tillsammans med Oskar i Campusparken. Ett nytt andningshål "mitt i stan" med utsikt över strömmen och sol fram till sent. Tror det ska bli mitt nya häng (förutom Strömsparken då som också är mitt senaste häng) Jag hade bakat finfina jordgubbstårtan och Oskar lika finfina muffins. Jag och Em har haft romantiskt picknick i parken med ost och vin. Lunch, glass och räkor i solen, mer häng i strömsparken, sköna bad i närbelägen sjö och IKEA-shopping i Linköping (jag köpte dock inget, inte ens en korv - kan vara första gången).
Summa summarum - man kan inte vara på topp alla veckans sju dagar. Morgonen var iaf till belåtenhet, jag fick t.o.m en rostad macka =)
