Jag tror att man blir lycklig av att sjunga!
Träffade min granne i trapphuset i morse, hon berättade att hon brukar höra mig SJUNGA!!! Åh herregud...VAD PINSAMT (alltså jag sjunger INTE bra). Men jag har nog, när jag tänker efter, en tendens att sjunga när jag är ensam, men då bara i takt med musiken, vilket många gånger kan bli rätt så högt! (hög musik = måste överrösta musiken) Så nu, i skrivandets stund inser jag att det nog inte är så konstigt att hon hör mig sjunga ibland. Minns att även mamma ibland brukade påpeka detta på den tiden då jag fortfarande bodde hemma. Tillfällen då jag trodde att jag var ensam hemma och glömde bort mig själv i ett musikstycke.
Men jag tror att man blir lycklig av att sjunga! Så jag kommer att fortsätta med det. Jag har dock ett problem och det är när jag är på promenad ensam och en bra låt spelas i mina hörlurar. Då brukar jag sjunga lite i smyg, i hopp om att ingen ska höra. Är det sådana personer man på stan kallar för psyko?.. som pratar med sig själv.
hahahahahaha.... hahahahahaha... Fan vad najs...
