Alla pratar skånska
I fredags var det stora sushikvällen och mitt sushisällskap imponerade med att hälla i för mkt socker i riset, rulla de sämsta rullarna och lägga på för mkt wasabi - JA, jag skyller allt på honom =) haha. Nä... Faktum är att sushin blev mycket god, kanske den godaste jag någonsin gjort och sällskapet var även det till belåtenhet! =)
På lördagen blev det vernissage av en ny utställning på Arbetets museum - "Smal" - om snygghet, makt, ansvar och lidande - den lät intressant men var allt annat än bra. Man hade inte tänkt nytt utan belyste problematiken så som den alltid tas upp, tråkigt tyckte vi och inte ens fick man mousserande vin. Besöket blev inte speciellt långlivat.
Lördagskväll hos Emelie med romanisk middag, vin och pepp-talk. Tio minuter innan Hemköp stängde, 21.50, sprang vi iväg för att köpa strumpbyxor till mig och jag snattade EN godis. Som jag INTE stoppade i fickan utan direkt i munnen (efter att noga kollat så att ingen tittade på mig). Alltså inte som Emelie trodde. "Haha... jag trodde du stoppade fickorna fulla med lösgodis..." (det var förövrigt naturgodis) Jaja, kanske inte ska handla på Hemköp full något mer. Vi var dessutom tvungna att fråga efter strumpbyxorna trots att vi sprungit runt som yra höns och letat, för att sedan inse att vi stod mitt framför hyllan.
Sedan blev det en fördrink på Asken - en mycket exklusiv sådan med bisongräsvodka, i martiniglas, oliv och limeskal. Där stassade jag även om till mina sprillans nya strumpbyxor, som visade sig vara allt annat än snygga. Sedan gick vi till förfesten där jag träffade Lasse, en bekant jag stöter på lite här och var men som jag aldrig riktigt känner igen och han alltid måste säga, "känner du inte igen mig.. haha". Hehe, tror han måste ha ett rätt så intetsägande utseende den där Lasse (usch vad elakt - men Lasse läser faktiskt inte min blogg). Träffade även en annan bekant som jag inte heller mindes var vi träffats tidigare, oroväckande, mycket - Jag som alltid trott att jag var bra på ansikte. Är det nu åldern som spelar in igen.. ännu mer oroväckande
Det var en förfest med majoriteten AT-läkare och som alla var tillsammans med AT-läkare (till Emelies stora förtret som inbillat sig att alla läkarstuderande är skit snygga). En puckad kille trodde på seriöst jävla allvar att jag var från Stockholm och en annan kille pratade skånska:
Sara: är du också från Skåne?
Kille: Nä, jag är från Stockholm
Sara: Jaha, men du bor i Skåne?
Kille: Nä, jag bor i Stockholm?
Sara: Jaha, dina föräldrar är skåningar?
Kille: Nä, inte det heller... men min flickvän är
Jag trodde att jag skulle dö!!! Hur kan man förändra sin dialekt så mycket att man som stockholmare blir tagen för att vara skåning och de endast på grund av sin flickvän. BIG identitetsproblem, enligt mig.
Väl på Palace blev både jag och Emelie mycket fascinerade av alla svinsnygga killar som verkade figurerade på stället. Men när det nästan var dags att gå hem, hade alla snygga killar för länge sedan försvunnit. Roligt det där - hur olika man ser på saker - med eller utan alkohol i kroppen.
