När resan är målet (eller inte riktigt)
Jag åkte för först gången - sedan monopolet släpptes, med ett nytt bolag till Skåne. Eller nytt och nytt är väl synd att säga. Man har tydligen trafikerat Norrland länge och har inte heller as-nya tåg. Jag hade verkligen inga förväntningar efter att många, bland annat Fredrik försökt skrämma upp mig genom att säga att alla sitter i liggvagnar. ”ja, hela tåget består av bara liggvagnar Sara”. Nu förstår jag vad han menar. Det finns sovkupéer OCH vanliga kupéer och i dessa KAN man bädda ut sängar om man vill.
I en av dessa kupéer satt jag tillsammans med två yngre herrar (vi bäddade aldrig ut sängarna) hela resan från Norrköping till Lund. Det var en ovanlig resa på många sätt. Trevligt, för att vi pratade lite med varandra, vilket är högst ovanligt när man åker med svenskar i Sverige. Det var verkligen mysigt att sitta i en tyst, stängd kupé och lyssna på ljudet från järnvägsspåret och titta på träden som flög förbi.
Jag fick flashbacks till min barndom när hela familjen J åkte på semester till farmor och farfar i Norrland. Vi åkte tåg EN gång. Resten av gångerna fick vi snällt stuva in oss i familjens inte så jätte moderna Saab 9000 (eller var det 900) för att köra de långa 130 milen det är upp till pappas familjehem. Denna enda, mkt speciella tågresa har verkligen satt spår hos mig och jag minns den oerhört tydligt trots att jag säkert inte var speciellt gammal. På tågresan nu i helgen fick jag faktiskt då och då påminna mig om vart jag var på väg. Det kändes nämligen som att jag ibland åkte transsibiriska järnvägen (alltså tågen är inte så skabbiga) och var på väg till Mongoliet eller att jag hoppat på fel tåg och istället åkte norrut. Till NORRland. Å, guuud hemska tanke. Vad skulle jag göra där? Ensam!! Jag som var på väg till Rivieran (ja, jag hade bikinin med mig).
Nåväl, en mkt lyckad resa, inga kontrollanter eller förseningar. Perfekt! (mitt nya bästa ord) Jag anlände till familjens hus och därefter hägrade Linas residens där risotto serverades. Vi tittade på Slumdog millionaire och myste. OOOtroligt BRA film!
Dagen efter var det Padde kanintands (han hade mkt stora kanintänder som barn) tur att gänga sig med sin danska brud. Bröllopet var sådär upphetsande så jag smög senare på kvällen till Börjes kräftskiva, ett otroligt trevligt avslut på kvällen trots att jag två gånger fick rödvin utspillt på min ljusa klänning! (jag tackar Majsan och Ilona(?) för detta).
Tågresan hem var inte lika gemytlig, försökte läsa en bok jag snott från Emelie (Marian Keyes) men som var allt annat än bra och handlade uteslutande om smink, killar och smink – inte as givande. Sedan saknade jag min kille också som skulle möta mig på perrongen (inte plattformen). Det gjorde han också. Det var himla mysigt! =)
(Jag har inte skrivit detta inlägg på arbetstid)
hmn, är icke beredd att ta tillbaka mina vuxenanklagelser. tycker detta inlägg var väldigt vuxet. lååånt, beskrivning av tågresa, bröllop och diss av marian keyes. vad har hänt?
