Sociala medier är här för att stanna - oavsett om vi gillar det eller inte
Dagens fundering - apropå sociala medier (läs föregående inlägg).
Egentligen är jag inget större fans av Twitter eller av att "twittra" och jag hade inte heller tänkt att skriva ett inlägg om det men tjatet om kvittrandet och andra sociala medier finner snart inga gränser och verkar inte få något slut. Jag måste därför dela med mig av min åsikt i denna frågan.
För mig fyller Twitter ingen större funktion egentligen och jag klara mig lätt utan det, ändå har jag ett konto där och "twittrar" lite ibland. Egentligen tar jag mest del av andras information. Jag gillar det. Det är enkelt och okomplicerat. Eller så är det inte så okomplicerat, för lika mycket som det snackas och hajpas kring Twitter så skämtas och hackas det om hur meningslöst det är med "mikrobloggande". Bilden av en "kvittrare" (som det tydligen kallas) är en person som snubblar över verkligheten, fullt upptagen med att meddela varje bagatell för omvärlden, även ute i SKOGEN så långt ifrån alla internetuppkopplingar man egentligen kan komma - Get a life, liksom.
Jag kan både se ner på kwittraren och samtidigt tycka det är ok. För vad sociala medier egentligen handlar om är ju - enkelt uttryckt: sociala medier innebär att personer, i olika former dela information och knyta kontakter. Det kan ju inte vara dåligt, eller? Så länge det inte går över styr, men så är det ju med allt. Så länge ALLT görs i lagom stora doser, så stannar det på en sund nivå. Lagom är bäst.. eller är det bara för att jag är svensk?
Jag knyter väl inte överdrivet många kontakter men jag delar information och det är som att småprata med folk som delar mina intressen, människor som jag inte nödvändigtvis känner på annat sätt (i mitt fall främst företag/tidningar eller på olika sätt intressanta människor). För mig fungerar Twitter alltså utmärkt för viss kommunikation. För någon annan är Twitter något helt annat. Men vad jag tror de flesta håller med om är att än så länge tillför mikrobloggandet sällan livsavgörande fördelar.
Hela webben är dock i sig social. Varför skulle man överhuvudtaget koppla ihop datorer i ett nätverk? Därför tror jag att sociala medier är här för att stanna. Folk som exempelvis vägrar Facebook väljer att inte utveckla sitt internetanvändande/behov och utnyttjar inte utvecklingen på webben. DET är ju nästan samma sak som att fortfarande kolla på VHS filmer istället för DVD-skivor (kanske lite långsökt, ok)
Jag tänkte registrera företaget jag arbetar på till Twitter och Facebook. Jag tror inte att vi direkt kommer att tjäna pengar på det men jag vet inte heller hur Twitter kommer att utvecklas och jag vill vara med i utvecklingen, både privat och för det företag jag arbetar på.
Egentligen är jag inget större fans av Twitter eller av att "twittra" och jag hade inte heller tänkt att skriva ett inlägg om det men tjatet om kvittrandet och andra sociala medier finner snart inga gränser och verkar inte få något slut. Jag måste därför dela med mig av min åsikt i denna frågan.
För mig fyller Twitter ingen större funktion egentligen och jag klara mig lätt utan det, ändå har jag ett konto där och "twittrar" lite ibland. Egentligen tar jag mest del av andras information. Jag gillar det. Det är enkelt och okomplicerat. Eller så är det inte så okomplicerat, för lika mycket som det snackas och hajpas kring Twitter så skämtas och hackas det om hur meningslöst det är med "mikrobloggande". Bilden av en "kvittrare" (som det tydligen kallas) är en person som snubblar över verkligheten, fullt upptagen med att meddela varje bagatell för omvärlden, även ute i SKOGEN så långt ifrån alla internetuppkopplingar man egentligen kan komma - Get a life, liksom.
Jag kan både se ner på kwittraren och samtidigt tycka det är ok. För vad sociala medier egentligen handlar om är ju - enkelt uttryckt: sociala medier innebär att personer, i olika former dela information och knyta kontakter. Det kan ju inte vara dåligt, eller? Så länge det inte går över styr, men så är det ju med allt. Så länge ALLT görs i lagom stora doser, så stannar det på en sund nivå. Lagom är bäst.. eller är det bara för att jag är svensk?
Jag knyter väl inte överdrivet många kontakter men jag delar information och det är som att småprata med folk som delar mina intressen, människor som jag inte nödvändigtvis känner på annat sätt (i mitt fall främst företag/tidningar eller på olika sätt intressanta människor). För mig fungerar Twitter alltså utmärkt för viss kommunikation. För någon annan är Twitter något helt annat. Men vad jag tror de flesta håller med om är att än så länge tillför mikrobloggandet sällan livsavgörande fördelar.
Hela webben är dock i sig social. Varför skulle man överhuvudtaget koppla ihop datorer i ett nätverk? Därför tror jag att sociala medier är här för att stanna. Folk som exempelvis vägrar Facebook väljer att inte utveckla sitt internetanvändande/behov och utnyttjar inte utvecklingen på webben. DET är ju nästan samma sak som att fortfarande kolla på VHS filmer istället för DVD-skivor (kanske lite långsökt, ok)
Jag tänkte registrera företaget jag arbetar på till Twitter och Facebook. Jag tror inte att vi direkt kommer att tjäna pengar på det men jag vet inte heller hur Twitter kommer att utvecklas och jag vill vara med i utvecklingen, både privat och för det företag jag arbetar på.
Kommentarer
Trackback
