Tiden läker fan inte alls alla sår
I förra veckan träffade jag Mr Ex. Det var både trevligt och lite jobbigt. Eller egentligen var det inte så jobbigt, inte själva mötet. Det jobbiga kom efteråt, efter vi sagt adjö, au revoir. Vi har sedan dess pratat lite mer än vanligt och jag har tänkt en hel del, mer än vanligt. Jag har känt mig lite ensam och ynklig, tänkt på mitt liv med honom, vännerna vi hade och sakerna vi gjorde. Fina minnen varvat med inte lika fina minnen. Det är lite sorgligt det där. Ibland känns det som ett helt liv är borta, eller iaf de tre åren vi var tillsammans. De är långt borta, så långt borta att jag ibland undrar om de överhuvudtaget existerat. Mitt liv var så annorlunda då - fucking sambo och sådär tråkigt nöjd som bara par kan vara! Nu är jag allt annat än tråkigt nöjd och har istället utvecklat en förstaklassens svenssonfobi - allt som ingår i kategorin "Svensson" vill jag helst bränna på bål. Jag ångrar absolut inte vårt förhållande, missförstå mig inte, men jag föredrar definitivt mitt liv så som det är nu. Jag trivs jätte bra med mig, med det jag gör och de människorna jag träffar ..och jag kommer säkert snart över den där svenssonfobin också, ni behöver inte vara oroliga. Eeh..eller vill jag göra det egentligen?
Men såklart saknar jag honom lite ibland - som människa inte som partner och återigen frågar jag mig själv, kan man verkligen inte vara kompis med ett ex? Om man silar bort sex och relationskärlek så kvarstår vänskapen och tilliten. Kan man då inte bygga upp en vänskap ur dessa två element? Det krävs att man vågar lita på en människa för att man ska bli ihop. Att göra slut behöver inte bli dödsdomen för två människor, istället kan man kanske se det som en återfödelse i en mer välfungerande form. Det låter ju jävligt logiskt men inte lika lätt i praktiken, tydligen. I alla fall inte för mig, för oss.
Det är väl bara att vänta ut tiden - eller? Ibland undrar jag dock om tiden läker alla sår. Just nu käns det som att tiden inte alls läker alla sår, vem fan har kommit på det egentligen? - förr eller senare måste man ta tag i sina issues, bearbeta, förlåta och glömma. Inte för att detta är ett speciellt stort problem för mig, på något sätt egentligen. Så upplever jag i alla fall inte det. För vad det hela egentligen handlar om är ju att jag saknar en vän och att sakna en vän är verkligen inte speciellt konstigt. Ibland blir jag påmind om det bara och grämer mig lite över att en fantastisk människa faktiskt trillat bort från mitt liv - idag är en sådan dag - så enkelt är det.
För övrigt har jag svin ont i mina benhinnor efter söndagens joggingtur samt mucho träningsverk efter spinningen igår. Igår gjorde jag även middag = matlåda till idag - kryss i taket! Idag har jag varit på keramikkurs och tillverkat två koppar och en stor skål - extremt givande och roligt! Jag letar fortfarande efter en racercykel och behöver städa min lägenhet. Snart är det helg igen, kort vecka. Me like =)
Godnatt vänner
